Aftonbladet – 26 mars 1846, sida 1

ETT OLYCKLIGT VAD. BERÄTTELSE AF ESBJÖRN, (Forts. från J2 69.) Nicolai: tog till orda med ett välljud, en klang i organen, som. man sällan finner hos manliga stämmor: Hvem vill: förtänka qvinnan, om hon någon gång, uttröttad af hvarandra, veckor igenom, jagande baler, med hufvudet hvimlande af alla de själlösa och svulstiga komplimenter, hvilka j, mine herrar! använden för att;spränga ett hjerta i luften, i ett stödjande :soffhörn hopkrupen med sina tankar, slutligen måbända kommer till enaning, att: hon ändå möjligen kan vara skapad: till något bättre, än att patera sig, spegla sig, . dansa, sjunga en aria och kurtiseras, serdeles;mina herrar, söm i ert sätt alt kurtisera ieke så sällan ligger något nästan förolämpande. I. den: hyllning, :j helgen en qvinna,-jag menar icke här någon af de olyckliga, som man. kurtiserar. endast för att håna, utan af den verkliga, veritabla, så kallade societeten, skall en uppmärksam betraktare utan svårighet kunna upptäcka något fräckt, något sjelfkärt, något af nittonde seklets cynism, hvilken ganska väl låter förena sig med en utsökt klädsel, med städade manår, ty denna cynism ligger — i själen. Vore jag qvinna, skulle min själ, i all sin stolthet, resa sig mot en dylik hyllning, som äfven verlden nämner med det förnedrande namnet: kurtis. Den ömma, tystlåtna uppmärksamhet. en chevalerisk, en ädel känsla helgar sitt hjertas dam, hur står den tillsamman med det eviga pladder om väder och vind, om sol och måne, om emellanåt icke fullt rena föremål, som kärleken nu för tiden bär på läpparne. Jag skulle rodna att inför en person jag älskar nämna ett sudladt namn, häntyda på ett fallet rykte — för hennes skull, ty det låga, det dåliga bör icke, som ord endast, få hvila på hennes läppar, som