Aftonbladet – 24 mars 1846, sida 3

Alt priset på sågtimmer utaf sågverksegare hel och hållet kommenderas, är hvad man här i or ten icke känner; och den som har sig bekant, el ler gifver sig tid att tänka, huru och på hvac sätt timmerhandeln tillgår, neml. att sågverken icke allenast vid Trollbättan och Lilla Edet, utar äfven de.i Wermland belägne årligen skola förse: med blockar, och att en mängd timmeruppköpare årligen täfla i uppköp af timmer och bjuda pri: öfver hvarandra, skall snart finna, och, om har vill besöka orten, blifva fullt öfvertygad om obehörigheten af förberördejtillvitelse, samt att skogs egaren erhåller sin betalning i förhållande till varans begärlighet, som för året beror på trädvaru:behofvet å utrikes ort. Hvar och en må vidblifva sin åsigt; men mar känner sig frestad till den fulla öfvertygelse, att enär sågverken en gång upphöra, flera tusende medborgare fruktansvärdt öka pauperismen, och att följden af skogstillgångarnes förtidiga anlitande skall för det allmänna medföra ganska kännbara följder. Prenumerant af Aftonbladet. Oivanstående anmärkningar vederlägga, så vidt vi kunna fatta, icke det af redaktionen förut yttrade omdöme i detta ämne. Så vida det ej kan nekas, alt egare af skog nu har rättighet att hugga den till ved, och att mycket sådan skog, som icke är eller blir tjenlig till brädsågning, men väl kan användas till de ifrågavarande sleepers, derigenom kan komma att betalas fem eller sexdubbelt, och mycken skog, som det nu ej lönar sig att hugga till ved för de mera långväga transporternas skull, derigenom kunde få ett verkligt värde, så måste äfven det erbjudna tillfället ätt erhålla en ny exportartikel blifva af stor fördel. Att våra ekonomiska författningar äro illiberala i afseende på importen, gör det icke heller nödvändigt, att de jemväl böra vara det i afseende på exporten, lika litet som prohibitionerna i jernrörelsen, hvilka det just nu är fråga om att till en del uppbäfva, behöfva eller böra tagas till ett föredöme. Hvad sågverken. beträffar, så är det sannolikt, att de kunna stå sig i alla fall, och den tillökning i arbetsförtjenst, som den nya exportartikeln skall gifvaåt allmogen, bör väl snarare bidraga att förminska, in alt öka pauperismen.