Aftonbladet – 24 mars 1846, sida 1

nioner, sådane som de, af hvilka vi ovanörei korta drag skildrat tycket och hållningen, utsöka vanligen för sin drift något dylikt, beskedligt, icke till motstånd hågadt eller mäktigt villebråd, som sedan jagas ventre-å-terrep, kring alla föremål för menskligt vetande, och ju pusslustigare språng det gör öfver de med: flit utlagda hindren, desto mera jublande sti-. ger. jägarnes glädje i höjden. Deremot. var protokolls:ekreteraren Rutersvärd bland dessa lyck-. lige, som en gång blifvit förklarade, man känner ej rätt af hvem, för genier, som endast, behöfva öppna sin egen mun, för att genast se hvarje anuans spetsad till skratt, hvilkas svar gaste infat torgföras, som något utomordentligt, och hvilkas dumheter någon, gång debite-. ras, som snilledrag. Modet, som i ett depraveradt samhälle är en gudomtighet, hsde gifvit honom en fullmakt på qvickhet, den ingen vågade undanrycka honom af fruktan att stöta sig med modet, hvilket, med årlöjet till vapen, här och hvar lyckats bilda en terroriststyrelse, Den person, som ända dittills varit samvetsgrannt sysselsatt vid punschtokaren, rätade sig nu i sin ovanliga längd och utropade högtidligt: Mine herrar! det rätta ögonblicket är inne, Punschen är lagom varm Enär denna person kommer att spela en betydligare rol i vår berättelse, måste vi något längre uppehålla oss vid bonom.. Major Törnekrantz var en af dessa societetslifvets gåtor, som man, besynnerligt nog! ofta anträffar. Han hade inträdt i verlden utan ringaste förmögenhet, men, detta oansedt, ständigt visat sig som deltagare i ungkarlslifvets dyraste