Aftonbladet – 24 mars 1846, sida 1

j , FS ooMen, herr löjtnant!s återtog pgrefve von Tro:s, är herr löjtnanten rätt säker om sin fåstmös fortfarande tillgifvenhet? Mån har sett exempel på fästmör, som velat sluta opp att vara fästmör. Och det utan att: derföre bli fruar, tillade Rutersvärd: : ; Et kar!; som allt förstod sig på dylika ting, Frans I i Frankrike, har yttrat: söuvent femme varie, och Ninon de PEnclios, som vår ett mönster för qvinnory skref till en af sina tillbedjare: Je Vaimerai trois mois; tu sais! trois mois, cest pour moi Yinfiniv. Hvad säger herr löjtnanten: derom? Jol att vi ännu icke varit förlofvade tre månader, så ått jag icke kan yttra mig deröfver med någon säkerhet, men nog tror jag, att Florentire och jag ska bli hvarandra trogna. Det vore, fördöma mig, mera, ön besynnerligt, mumlade Kopparhjelm halfhögt, men, fortfor han, se der kommer gamla Kristin! Jag måste väl säga dig några uppmuntrande ord, sedan de öfrige herrarne uttömt sig iloford för din kamrat, den uppgående solen: Nå väl! Kristin lilla! vet du; att en mamsell, som hette Diane de Poitiers: var fyratiotre (säger 453) år gammal, då en herre, som hette Henrik III af Frankrike, blef kär i henne. Hvad säger du om sågane utsigter! TLefver du icke opp på nytt, gamla Kristin!, Det unåfaller säkert icke läsaren, att löjtnant Blomster, annars en rödblommig, vacker, välvext, välkammad, ung man, för ögonblicket var den skott-tafla, på hvilken sällskapets qvickhet, efter rang och anciennetet, sköt till måls. Reu