Aftonbladet – 23 mars 1846, sida 3

) fo og .Isitt kram. TO TV MS stadens lifligaste rörelse. .(frisalen) och att konungarne af Polen, ända till Sachsiska buset, här blifvit valda. Uti den stora salen hade hela adeln varit församlad, och sidorummen hade begagnats till serskilda öfverläggningar af de deputerade wojew:derna. Sedermera bade klädeshandlarne här utställt Nu funno vi intet spår efter dem; i stället voro alla bodarna fyllde med materialoch kryddkrämare, och man bör derföre finna på ett nytt namn för Ssukonniza. Uti och omkring denva bazar koncentrerar sig Bönderna sälja uppå en mängd ankommande vagnar sina varor, och smyga sedan omkring Ssukonniza, rädda och fruktande, klädda i fårskinnspelsar, för att speja upp hvad de behöfva köpa. Räfvarna I (judarna) följa dem öfverallt, för att få något ; I handa onyttigt kram. tillfälle att komma i bandel med dem. Sielfva ;ljudebarnen öfva sig redan i handel och gno omkring med sina små korgar, fyllda med hvarjeTredje mannen i delta Ihvimmel är en munk eller prest, hvaraf KraI Benares och Babylon, och ansenliga Guds-Moders-kyrka. Iskall bafva stett redan i hedniska tiden. kau hyser en otalig mängd, liksom Moskau, och alla föråldrade konungastäder, hvilka alltid voro omstrålade af elt religiöst skimmer. Kråkor, dufvor, Isparfvar och svalor flyga ut och in under SsuI konnizas I bygga i all sköns broderlig frid trenne stora tak, och midt i innersta hvalfvet örnar sitt bo, nemligen de tre skyddsmakternas örnar, hvilka, förenade till ett belt, hänga ned ifrån taket i form af ljuskrona. Ssukonniza och Ringplatsen hafva, jemte slottsber;et, varit skådeplatsen för alla historiskt märkvärdiga tillI dragelser i Krakau. Den sista var Koscinskos helsning och hans upphöjelse till generalissimus. I På sydöstra sidan af torget ligger den sköna Hon är bygd i göthisk stil; hvalfvet är ofantligt högt och fönstren äro sirade med förträffliga, väl bibehållna glasmålningar. Likasom de flesta polska kyrkor, bar kyrkan flere orgelverk, ett midtemot stora altaret och ett par smärre på begge sidorna om koret. Spelet från des:s orglar, då ide under gudstjensten vexelvis aflösa hvarandre, eller understundom såsom ett echo svara hvarandra, eller också på en gånz stämma in med hvarandra, måste vara af en serdeles skön effekt, hvars uppfionande tyckes tillhöra Polen; ty på andra ställen ser man, så vidt jig vet, icke denna rikedom på orgelverk. Man hör till och med kyrkor med fem orgelverk uti Polen. På torgets andra sida visade man oss ett litet kapell, hvars ursprungliga grandlägsande i besågo också i grannskapet Fransiskanerklostret med dess kyrka, biskopliga palatset och, icke långt derifrån, Anna-kyrkan. Likasom Roms herrlighet, finner man också Krakaus hela prakt konesntrerad uti dess kyrkor. De äro så rika 1 å minnen, monumenter, grafvårdar och trofeer, att, i fall man åter kunde sätta Hf och kraft uti alla dessa aflidne, man väl med dem skulle kunna återställa det gamla polka riket. Uti Fransiskanerkyrkan äro bilderna utaf alla Krakaus biskopar upphängde, af hvilka icke så få genom manliga bragder hafva vunnit ryktbarhet u!i polska republikens krigeoch fredshistoria, wen en genom sin olycka, nemligen den berömde biskopen, grefve Soltyk, hvilken vardt fången af kossackerna och släpad: till Siberien. Krakaus förnämsta märkvärdigbet fördunklar dock alla de öfriga, nemligen Capitolium, stadens Akropolis eller såsom man i Krakau kallar den Wavel, det befästade slottsberget med sin gamla konungaborg och stadens domkyrka. Det berg, på hyi!ket dessa gamla byggnader, de heligaste qvarlefvor af det sjunkna Polen stå församlade, är på ena sidan mycket brant och uppreser s:g med sina cyklopiskt hopade klippor vid i det Jilla Stradom. Bergets fästningsverk måste i fordna wider bafva varit myckes betydliga, och det hela tjenade staden äfven till citadell. Fransmännen förstärkte under sin närvaro äfvenledes dessa befästningar; en bred cch vacker avenue leder till slottet och domkyrkan, som ligga på bergets spets. Femtio till sextio konungar tågade denna väg tvenne gånger uti full skrud; ena gången till häst, omstrålade af -manhaftigheten och den kungliga prakten, för att låta viga sig vid den tunga och tryckande konungakronan, och den endra gången äfven omgilne af rikets store och af en kunglig prakt, men med brustet öga, detroniserade af den miöktige konungabesegraren, döden, hvilken icke glömde att åt Krakaus domkyrka öfverlemna hvarje konung af Polen. Knappt gifves det någon kyrka så rik på konungagrafvar och intressanta monumenter, som Krzkaus domkyrka: S:t Denis är mindre, WestminsterAbbeys kanhända intressantare. Inre. anblicken af Krakau-dömen har mesta likhet med S:t Veitskyrkan i Prag,såsom öfverbufvud Krakau3 Wavelv, till siluation mest låter jemföra sig med Prags Hradschia, ehuru utan tvifvel allt är mycket rikhaltigare och större i den förstnämnda. Kyrkan är en majestätisk, herrlig byggnad i sötisk stil. Dess hufvudskepp är stort och högt, och vid sidorna finnes ett stort antal af kapeler, icke så obetydliga till sina dimensioner. Den inträdandes öga fästes dernäst på den heiga Stanislai grafvård (en martyr, som spelat uIdeles samma rol i Krakau, som den helige Vennmnk i Pratt GQrafvården hactår af an kan