Aftonbladet – 23 mars 1846, sida 2

honom. — Thenna björn var ganska seäll alt lyfta! stora portar af.hakarne och kasta them dels framför sig, dels räta upp them mot väggen, på hvilket han gjorde klart prof här i Socknen 1725 om sommaren. Svin var hans bästa mat,therföre sökte han mest efter them, och ref sönder minga svinhustak. På then tiden nödgades man sätta bommer för fäoch svinhusdörrarna. Man satte ock lås för them; men han bet och sargade them, att det syntes stora och djupa hål efter tänderna. En man, Jacob Olofsson i Ö!fvernjöte, blef rifven af honom, att inelfvorna och sjelfva hjertat syntes genom venstra sidan. Gjorde eljest ingen skada på folk; men thenne mannen kom oförvarandes på honom. Om thetta skade-djur berättas öfver allt ibland gemene man: 1:0 att han var stämder hit, ul vulgo dicitur, och höllo therföre, att någon Finne ibland the Björneborgska, som med sina kamrater, vid inqvarteringen under förra åren, icke skulle hafva fått plägning nog, hade stämt honom hit; helst som hte remarquerade att så vidt och bredt omkring, som Björneborgska Regimentet var inqvarteradt, gick björnen omkring och förgjorde boskapen. : 2.0 Höllo många före, att thenne björnen hade varit folk, men att ban blifvit per metemorphosin Il vänd till björn, såsom de gamble hedningar trodde Ikunna ske, af hvilken inbillning ännu här i landet finnes spår, antingen efter hedendomen här i I Sverge, eller genom utspridelse af thet, som Poe-I terna hafva diktat. När man frågade hvilken Vulgus hölt för thenne vara, så svarados af sombliga att han var en Preste-son ibland Finnarne, oct het Olaus. En vid namn Jon Olofsson i Lång vind sade en gång: Jag undrar om icke Bror O laus också vill helsa på oss en gång här i bynh NB. han frågade så, emedan björnen hade vari tillförende theromkring, men icke i thenna by. Jo MR RR OM ve le