taga afsked från krigstjensten, och ber han all sedan, dess varit i knsppa omständigheter, i som saknande både lön och pension., Till yttermera visso afgaf berr U. W. af Grub bens 4834 följande intyg: Fanjunkaren har en äldre betydlig skad: i högra benet, hvilket hafver varit sönderkrossad och krokigt hopläkt, täckt med ett tunnt ärr, som ännu är öppet; vid venstra handleden har han ett stort ärr äfvensom ett dylikt vid venstra pek. fingret. Benskadan är af den betydenhet, att han är låghalt, och af densamma älldeles oförmögen till Kongl. Mej:ts och Kronans tjenst. Betygas på aflagd Embetsed C. Uti ofvanskrifna intyg om Fanjunkaren s4 ganska svåra blessyrer, samt benskada, hvilken sist nämnda gjorde honom fullkomligen oduglig till vi. dare krigstjenst, instämmer jag till alla delar. GSi sannt mig 3c. Carl Delivik , Med. Doct. Chir. Mag. Kongl. Lif-Medicus Det var naturligt, att på ofvannämnde grundet Kongl. Maj:ts Till Sverige och Norrige åc. åc. samt Hertig till Sleswig-Holstein c. åc. Min Allerrådigste Konung och Herres Troman , Ofverste och Chef för s Kongl. Regemente samt Riddare af Kongl. Svärds-Orden Jag N. N: gjorde vetterligt, att Herr Fanjunkarea i följd af sin blessyr begärde och erhöll afsked ur krigstjensten.n Att enkan sökte pensionr för sig och barr, ha vi förut nämnt, och erböll Till en början åtta riksdaler banko! intill dess hon kom i tw, som det heter; då hon uti andra klassen al gilmänna pensionsstaten för Underofficerares med vederlikars enkor och barn; fick denna pension fördubblad.