Aftonbladet – 20 mars 1846, sida 1

KRIGARENS ENKA, ELLER EN ,PAUVRE HONTEUSE). TECENING EFTER NATUREN ÅF W. . Det är ett lika kändt som sorgligt och tänkvärdt förhållande, att utom de skaror af utfattiga varelser, som dagligen oca stundligen med sina trasor hissa nödflagg-å hufvudstadens gator och gränder, och hvilkas högljudda klagan beständigt klappar på de förbigåendes hjertan, det gifves ännu många, andra som sett bättre dagar och som nu, inom den toma kammarens väggar, osedda gråta hungrens och lidandets tårar. Dessa bära ock trasor, men de gömma dem och sig sjelfva så godt de kunna för hela verlden, de klaga ock, men i tysthet och försmägta och förgås äfven i tysthet. Föreställom oss en sådan olycklig varelse, som råkat lida skeppsbrott under den vådliga färden på lifvets stormiga haf, och hvilken bland de upphemtade spillrorna af sin sjunkna lycka, ånyo lyfter hufvudet öfver de qväfvande vågorna och söker räddning på närmaste strand; föreställom oss att denna olyckliga är en moder med sina barn — att stranden är hufvudstadens, den befolkade öknens strand! Så länge ännu något finns qvar af det bergade godset, går allting drägligt: man har några möbler, några husgeråd, och när dessa taga slut, några klädespersedlar; eller, tilläfventyrs någon nipp af värde att borga på hos barmhertiga näringsidkerskor eller att beläna i den ännu barmbhertigare assistansen, Men det så