Aftonbladet – 20 mars 1846, sida 1

fe na i året. Gamla, vördnadsvärda trän omskugga boningshuset och mångfaldiga blommor dofta i deras hägh. Gröna häckar sträcka sina wärnande armar kring trädgården, på hvilka berberisbärens högröda klasar glöda ända till långt inpå vintren. De fordna innehafvarne af denna egendom, ehuru de egde flera betydligare gods i andra provinser af landet, älskade dock företrädesvis detta, något dystra, men skönt belägna ställe, och trifdes der särdeles väl, hvarföre de ock vistades der den betydligaste delen al året. Det var ett älskvärdt och gästvänligt folk, som serna såg glada menniskor omkring sig; som öfvade gästfrihet mot alla, och sådde barmhertighet med frikostiga händer, troende att deras barn skulle skörda i samma mån en gång: I letta glada hem uppvexte, bland 43 syskon, len qvinna, hvars lefaadsomständigheter vi här vilja skildra. En omständligare beskrifning af hennes tidisare öden hörer egentligen icke hit, och skulle endast onödigtvis öka omfånget af vår lilla beättelse. — Vi vilja blott nämna, att vid förälIrarnas död, då förmögenheten skulle delas de nånga syskonen emellan, det befanns att de vortgångnas glada hopp icke fullt sannades och tt barmhertighetens side, som de så rikligen itsått, åtminstone icke ännu var moget till skörd ör deras barn. Den omtalta dottren blef gift med en miliär, och hon hade den sorgen att se honom gå ort i hans ålders vår. Stadd på en resa, skeade hästarna med. honom nattetid, och man ann honom liggande på landsvägen blott en