Article Image
Jaf naturen skall alltid blifva efter den som är TI begåfvad. med godt hufvud. Den råa sinnliga I naturen. skulle. aldrig kunna utrotas ur menniskanj; uten fortfarande drifva henne: till. excesser, hvilka icke: blott för -ögonblieketskulle Jåstadkomma rubbningar i samhällsbyggnaden, utan äfven varaktiga förändringar och på dem Igrundade inrättningar. För att befrämja andras och din egen lycka, vill man. inspärra dig i en stor bumanitetskasern. Men, om du allsicke Isträfvar efter rikedomar, nö:erdig -med litet och -finnerdin -lycka i attefva för dig sjelf, öfverlemnad åt betraktelser öfver Gud och IT verlden och det kommande lifvet — hvem kan öfsertyga dig om, att det.strider-mot naturen och historien att lefva ensam i.en koja, fjerran från verldens hvimmel? Ej: en. gång hoppet om en andel i alla jordens rikedomar skulle kunna förmå migtill att innesluta mig i en kommunistisk kasern. Polemiken kan icke vara det sanna i kommunismen, om icke en aning om det rätta ligger bos denna sednare. Den är tillstäides, men uttryckes på förvändt sätt. Jag gillar grundtankärne i.denna läras (om hvilken många för att rekommendera henne sagt, att hon är kristlig, och fördenskull utstyrt henne med bibelspråk. Jag beundrar den sköna, harmoniska utveckling af en kommunistisk sambällsgemensamhet, som några kommunistiska skriftställare åstadkommit. Men tillstå ändå, att såväl denna communautd, som Rousseaus Contrat social och många rättsfilosofers urstat endast är den iftankarne: uppgjorda planen för verlden, sådan den borde. vara! Förstör. icke med klumpiga händer en själens fantasmagori! Communauteen är en tankens fata morgana, en förnuftets och hjertats föreställning, hvilken vi böra så upptaga i vår politik och statshusbållningslära, som möjligheten af-en odödlig kropp och en evig helsa föresväfvar läkarekonsten. Barnet räcker ut händerna för att fatta tag i regnbågen, troende sig dermed röra jordens-änsdar. Det är ett brött att förespegla den arbetande klassen drömmen, att en sådan kommunistisk urstat kan blifva något annat än ett teoretiskt ideal. Fordrade Rousseau, när ban framlade sitt Contrat social, att menniskorna skulle begifva sig ut i skogarna? Hans motståndare drefvo gäck med honom och sade: Genevaren vill att vi skola krypa på fyra fötter. Detta var. icke Rousseavs af-igt. Han ville, att politiken, lagfarenbeten och moralen skulle förbättra sig efter planen för hans bästa stat, att de skulle sträfva från orätt till oförgänglig rättvisa; men honom, som. började med uppfostran, har aldrig en så grofkornig tillämpning af hans princip fallit in, som kommunisternas. Den kommunistiska staten är en förbättring af de samhällsidealer, som blifvit uppställda sedan Plato skapade sin republik. Det är den stat, som drager försorg, ej blott om våra politiska rättigheter, utan äfven om vårt materiella välstånd... Denna idealstat skall i sig upptaga universiteterna, kabinetten, konungarnes samveten och, efter dess förespeglade möjliga trädande i verkställighet, motsvara deras läror, deras styrelsegrundsatser, deras: anspråk. Ur den. nuvarande verldens chaos skola vi söka frambringa den kommunistiska urstaten, liksom vi sträfva att ur vira bristfälligheter i sedligt afseende komma till. ett ideal af dygd, hvilket, enligt den kristna tron, aldrig varit förverkligadt annat än genom Jesus. Himmelriket är bardt när,, trodde apostlarne fordom och ansågo dess snara ankomst för möjlig. Dylika chiliaster äro vår tids kommunister, de der lära, att deras. communaute är någonting materieilt, och väcka de arbetande folkklasserna ur deras tanklösa försoffoing medelst illusioner, som omöjligen kunna förverkligas. I trots af sina förespråkares bakvända förfarande, skall den rena kommunistiska principen bryta sig väg och frambringa en stor omhvälfning både i våra lärvcböcker och vårt lif, tills kanske äfven -dess sköna resultater, hvilka torde komma att bestå i en längre europeisk fred, omintetgöras af en någorstädes utbrytande, rå naturens, lidelsens eller historiens kraft. Ty, jemte den kommunistiska urstaten, är den sanningen outplånligen inskrifven i vårt ek att lifvets gåta icke löses bärnedan. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER.z — Polisundersökningen rörande häktade han

18 mars 1846, sida 3

Thumbnail