Aftonbladet – 17 mars 1846, sida 2

Men i Drömme der er alt saa smukt, Og de söde Englebörn jeg skuer Naar jeg har det trätte Öie lukt. Moder, seer du Englen ved min Side? Hörer du den deilige Musik? See, han har to Vinger, smukke hvide, Bem han sikkert af Vor Herre fik. Grönt og Guult och Rödt for Öiet sväver, Det er Blomster, Enrgeien udströer! Fager jeg ogsaa Vinger, mens jeg lever, Eller, Moder, faaer jeg, naar jeg döer? Hvorfor trykker saa du mine Händer? Hvorfor lägger du din Kind paa min? Ben er vaad og dog som Ild den bränder, Moder, jeg vil altid väre din! Men saa maa du ikke länger sukke, Gräder du, saa gräder jeg med Big. O, jeg er saa trät! — maa Öiet lukke! — Moder — se! nu kysser Eogeln mig! Andersens skoltid var den tungaste han upplefvat och högt klappade hans hje:ta af glädje, då han ändtligen bef student. Redan påföljande året utgaf han sitt första arbete: En humoristisk Fodreise fra Holmens canal til Östpynten af Amager,. Detta arbete gjorde utomordentlig lycka och förskaffade honom allt flera gynnare bland landets mest arsedda män. De erkände imedlertid, huru mycket som ännu fattades honom, och gjorde honom sjelf uppmärksam härpå; men den obilliga hårdhet, hvarmed hans lärare bedömt honom, afskräckte honom från hvarje slags vägledning; en sjuklig retlighet för hvarje anmärkning hade bemäöktigat sig honom. Han återgaf omedelbart hvad han kände, såg och upplefde, och ville, att man