Aftonbladet – 16 mars 1846, sida 1

BLICK TILLBAKA. Några vårflägtar, halft afkylda under den lång färden, ha hunnit till oss från södern. Kanske innan de anlände till Mälarns stränder, ha d ljufvare, varmare, än här, jagat öfver Pohlen hedar, och dallrat vid ljudet af stolta frihets hymner. Det måtte vara skönt att, i den på nyttfödda våren, fäkta för ett pånyttfödt fäder nesland, att låta liorna) susa till blodig skört bland förtryckarnes täta leder! Visserligen 1 många munnar, förnämt medlidsamt, kanske hånligt, åt det trampade folket, som reser sif från pinbänken, för att segrx eller dö i striden mot sina bödlar. Visserligen är det blot en ringa solglimt hopp, som i detta ögonblick lyser, öfver det bjeltemodiga företaget. Men må man erinra sig, huru omöjligt det är att beräkna krafterna bos ett folk, som kämpar för sin frihet, för sina trampade rättigheter. Må man ihågkomma, att mot Schweitzarnes hillebarder bröts helaHabsburgska husets öfvermakt, hela Carl den djerfves krigsrykte och alla hans trefalt nyuppställda härar. Det genom revolutionen pånyttfödda Frankrike kastade halfva Europas vapenmakt från sina gränser, och gick, hämnande, djupt in på området a! fiendens; slaget vid Fleury vanns mot gamla, pröfvade trigare af rekryter, som knappt förut lossat skott. Ingen dylik hvälfning kan i öfrigt, af dess första början, beräknas till sina följder. Då Gustaf Wasa, med några tusen bönder, lemnade Dalarne — hvem såg väl, att genom denna rörelse en krona af de tre, som prydde Christian II:s panna, skiljdes från de öfriga och föll? Imedlertid . . . skulle äfven denna Pohlens storsinnade ansträngning vara förgäfves: skulle på dessa hedar, der dock Svenskarne gifvit exempel af möjligheten att, ) En stor del af frihetskämparne lära, enligt anj. kompe underrättelser, vara väpnade med lior, 4