ja 0 TR RR TT Svenske embetsma,nen), Hvilken uppträdt som författare, betr.gtas, nu för tiden, såsom ett enfant -perdu nom embetsverlden, såsom ett slags paria, letvande endast till bräminernas styggelse. Hans törniga stig leder honom, icke till tinnarna af statens tempel, utan med kräftans. steg — utur detta tempel. Han får consilium abeundi till förgården, till profanum vulgus, bland hvilken han sedan icke vandrar på rosor. Eller, för att tala utan bild, om en extraordinarie framträder såsom författare, dragas yngre kamrater beständigt framför honom, hvarigenom hån; på mer eller mindre fint sätt inviteras att gå ur tjenst och blifva brödlös... Om en ordinarie genöm sådan grof förstelse och vanart sig försyndat, måste han stadna på den punkt han lyckats nå, innan han visade sig på den litterära arenan, ty efter denna epok uppställer man oöfverstigliga hinder för hans vidare framgång och lycka. I nittionio fall emot hundra är skriftställarens framtid såsom embetsman förbi. De förmän, af hvilkas blotta välbehag erdinariens framtid ofta, extraordinariens alltid, beror, hafva sig bekant, att den ene flitigt uppvaktat i verken, under det den andre flitigt studerat; att den ene skrifvit rent efter koncept, under det den andre skrifvit sina egna tankar i tidskrifter eller böcker. Häraf draga de följande slutsats (ett af de många bevisen på sanningen af det djupa språket: bokstafven dödar): den ene har träget tjenstgjort, hoc est varit nyttig; den andre har gjort ringa tjenst, bh. e. varit lat; — ett upplyst och rättvist förmanskap bör med befordran ihägkomma den flitige och nyttige tjenaren framför den late och gagnlöse. Den som så tänker och handlar derefter kan, för detta sitt tänkeoch handlingssätt, icke rättvisligen klandras. Han handler rätt från sin ståndpunkt. I den actus att gifva belöning åt den träs get tjenstgörande och gå förbi den andre med alla hans egenskaper, ligger ingen formel, bokstaflig orättvisa.: Nej, den ligger djupare. Orättvisan ligger uti försummelsen att rigta talangens kraft mot statens värf; att anförtro densamma förrättningar af svårighet och vigt; att väcka, vårda och taga vara på den nu rättvisligen tillbakastötta talangen. Den ligger uti den beklågansvärda princip, att djupare studier, fortsatta ännu inpå lifvets praktiska område, äro främmande för Svenska statens tjenst. Efter dem sorgfälliga utveckling af de öfriga orsakerna tillldetta bedföfliga skiek, med hvilken Förf. sysselsätter sig i det följande, skulle man väntat att han framlade något förslag till bristernas afbje!pande; eller åtminstone ett utkast till ett sådant. Han har Nkväl ej tilltrott sig ett sådant försök och hoppas på att styrelsen och representationen skola samverka för det stora målet; så ouadgäägligt att uppnå, om icke Sverige skall stå: som ett förödmjukadt undantag från det ganska olika och öfverlägsna förhållande, som i fråga Om civila embetsmän äger rum ruadtomkring 053 påkoätinenten — i Norgey i Danmark, i Preussen — i Ryssland till och med; att icke tala om Frankrike. De goda önskningar, hvarmed Förf. slutar sin inaehållsrika uppsats, må äfven sluta dessa utdrag derur: Närvarande tidpunkt; fullaf oro och förhoppniogar, är den rätta för stora ofganisationer. — Blir icke; vid de reformer; som uttofvats och derföre skola komma, -den grundsats; att talangen företrädesvis bör användas i Svenska statens tjenst, en af reformens hufyudprinciper, så måste reformen snart reformeras. Dock kunna reformerna så verka, att deframkatla och framdraga talangen. Om nemligen Svenska embeisverken så inrättas, att talang erfördras för embetenas skötande, blir embetsverkensnaturliga ställning: till talangerna en nödvändig; oundvikligt. deråf: uppkommande följd. Så länge tjensterna deremot äro af den beskaffenhet, att talang i förhållandestill dem är. en lyxartikel, skall öfverlägsenheten utträngas af medelmättan. — Det kan icke räknas någon till last, att talangerna, öfverflödiga inom embetsverken, blifvit der åsidosätta. Det utrotningskrig, som till stor -del lyckats att utrota tslängen, har varit ofrivilligt, har uppkommit genom la force des choses.. Det lilla af talang, som finnes qvar, eller som gror och knoppas, bör derförevmed så mycket större. noggrannhet -tillvarätagas., — — — Jag har framkastat några hypotheser om brister, om embetsverkensställning tilltalangerna sådan den är. Andra, med större förmåga utrustade, må angifva rätta sättet ått bota dessa brister, må visa huru talangernas :ställning till mbetsvetken kan och bör. blifva. Då detta är en af de vigtigas!te reformfrågor, som ligger eller åtminstone bör ligga nuvarande generation om hjertat, så torde man med tillförsigt kunna hoppas, att någon af de representanter, som med gegrande vältalighet fört reformernas sak, i detta svåra och djupliggande ämne utarbetar nödiga förslag. Sedan vi nu meddelat några Utdrag af denna i flera hänseenden intressanta artikel, skole vi en annån dag försöka att till komplettering deraf föregen del tillägga nigra ord om orsakernå till det öfverklagade Onda. För närvarande vilja vi blott anmärka, att Förf. under an hörkmjjprdd anittro alt cl JIA ooh