UVA Tran, SRISYFRRVIR PINT 7 Na Su rnsoch Repslagaregatorna å Söder; i NYBERSS vid Göt RN ENN ERSTA SSKA IMER TITT ryckt från den ädle Ludvigs afhuggna hufvud och drypande af hans oskyldiga blod; der demokratien, under det dess vagga omgafs med strömmar af aristokratiskt blod, i vild ifver gick så långt, att den, till-följd af en: oundviklig moralisk lag, mås ste störta i despotismens armar, i detta demokratiska Frankriske herrskar för närvarande en verk-: lig aristokrati — talangernas. . Den herrskar så fullkomligt, att jemnlikheten , demokratiens lifsprincip, för densamma måst gifva vika. Talangerna äro i Frankrike allt — medelmåttan intet. Man går nästan för långt i talangens förgudning. Det vill imedlertid synas som Frankrike icke skulle befinna sig så serdeles illa af em sådan talangernas ställning till nationen, ty i allt gå Frankrike och Fransmännen framåt, — framåt som mensklighetens antesignaner. Till beklädande af de högre posterna inom franska staten utses gemenligen berömda publicister, genialiska författare eller utmärkta bankirer, och det af den orsak, att man i. detta land såsom vilkor för ernående af rikets högsta äreställen fordrar ådagaläggandet af lysande och sjelfständig verksamhet inom någon af vetandets grenar — att i något hänseende hafva visat skapande förmåga. I detta demokratiska Frankrike är talangernas aristokrati så väl, så djupt grundad, att man der lika litet sätter i fråga att från statens tjenst utesluta en berömd publicist, advokat, litteratör eller bankir, med ett ord — talang, under hvad form den yppat sig, som man hös oss, nordens Fransmän , sätter i fråga att inom styrelsen använda en sådan. -Med Ministrar .menar man i Frankrike: sjelfständiga statsmän, som tänka djupt och handla kraftigt. En ung. Fransman går derföre icke och suddar bort sin talang med renskrifning i ministerbyråerna, utan biir publicist, advokat eller bankir, och hinner på dessa genvägar ett upphöjdt mål; hvilket den, som trampar ministerbyråernas stora oxväg, aldrig når. (!?!) Publiciteten her i; Frankrike fört mången framåt, har skapat mången reputation, som ljudat kring verlden, mången lycka, som glänst kring konungathronen. Den, som i Frankrike har eller inbillar sig hafva nägot snille, kastar derföre fram dess blixtar (eller feu follets) i tidskrifter eller böcker, i periodiska eller Operiodiska skrifier. . Här vill jag göra en liten digression för att betrakta något, som endast medelbart sammanhänger med mitt åmne. Hvad äro i vårt århundrade tidningar och tidningsskrifvare? Det finnes en bok, hvars blad tryckas på alla språk, en lefvande tafla af verlden, der de högsta tankar, de vigtigaste frågor, beträffande politik, religion, fred, krig, finanser och rättvisa, fritt och ädelt Skärskådas, samt ännu helt varma af dagens intresse öfverlemnas till pröfning af nationernas stora nämnd. Efemera blad, ändlösa verk, dem hvarje. afton ser dö, hvarje morgon åter födas. Alltid lidelsefulla, alltid häftiga, lägga de dagens tanka till gårdagens, väcka massorna och ropa till dem: framåt! framåt! Öfverfar dessa blad; ännu våta af pressen, ni är i Konstantinopel, i Ispahan, Moskwa, London, Paris. — Denna. bok, som begagnar alla insigter, som riktar sig af alla upptäckter, måste elden, vinden, Vattnet, alla elemenhter bidraga att mångfaldiga och utsprida. Den synes, och millioner händer fatta deri, och millioner blickar sluka dess innehåll; från stad: till stad, från rike till rike hastar den att skaka alla hufvuden, uppröra alla bjertan, fylla alla tankar. Den utsår bland folken godt och ondt, villor och sanning. Den frambringar kaos, det kaos — som föregår skapelsen , Det är ett faktum, att den periodiska pressen redan herrskar öfver verlden. Den bringar nationerna i nationernas åsyn: alla betrakta och fälla dom öfver hvarandra. Seder den nya, intelligenta, oemotståndliga makt, som vi kalla tidningar. En i öfrigt betydelselös menniska kan förmedelst detta mäktiga vapen sätta millioner i rörelse. Den enskildes ord går ut bland millioner; det sprides i palats och hydda. Generationens tanke sysselsättes för ett ögonblick dermed. Allmänna opinionen, denne domare utan vad och utan jäf, fäller deröfver sitt utslag. Får den enskilde orätt, så blir det en tinga manssnart glömda ord. Får han rätt, så blir, .det — det stora folkets vördade tanke. — Kronan har vacklat på mer än em konungs hufvud vid det härskri, som höjts i tidningarnas spalter. Delta gny, mäktigare än det.vid Jerichos murar, är också ingenting annat än en förändrad Torm af det gny och vapenbrak, af detta svärdens klang mot sköldarna, hvarmed våra fåder, de gamle odalmännen, på allshärjartingen gåfvo sin vilja tillkänna. Hvad Lagman Thorgny vår för Olof Skötkonung när Ragvald Jarl, Björn Stallare och Skalden Hjalte stodo darrande för hans thron, det kan i våra dagar en tidningsskrifyare vara, om han har kraft och förmåga att sätta massornas vilja i rörelse. Så ungefär måtte rhan i Frankrike uppfatta betydelsen af tidningar och tidnigsskrifvare, enär man, mer än en gång, upphöjt dessa sednare till Ministrar. er Advokater och bankirer äro de andra två kategorier,. ur. hvilka ministrarnes leder rekryteras. Sverige, med sin inqvisitoriska process i både civil-och brottmål, och sitt ännu i linda liggande offentliga kreditsystem, har svårt att föreställa sig hvad en Fransysk advökat eller bankir vill säga. Vi Svenskar; som endast uti elit enda ytterst sällsynt slag af rättegångar (tryckfrihetsmål) hafva jury, kunna näppeligen göra oss klart och fullständigt -bezrepp om det Fransyska: advokatståndet. Jag skulle vilja kalla en sådan advokat: vältalare inför domstol. Han utöfvar samma yrke, åt hvilket Roms störste talare, Marcus Tuilius Cicero, är skyldig sitt namn, sin ära, sin lycka och sin storhet. — Ledningen åter af storartade penningeaffärer; af vidsfräckta handelsföretag, af betydande industriorganisationer, anses äfven i Frankrike utbilda förmåga att leda någon afdelning af statens angelägenheter, och derföre ser man bankirer träda fram som Konseljpresidenter. d v a Dramiae