Aftonbladet – 13 mars 1846, sida 4

en tid, då det allmänna deltagandet nästan aldrig förgäfves anropas af den hehöfvande, är det blott i bögsta nöden man vågar framfsra en förbön för 2:ne olyckliga, hvats belägenhet är värd det största medlidande. Den nödlidande, som från därr till dörr måste gå för all tigga sina smuwor, är högst b-klagansvärd; men ban kan åtminstone omtata sitt elände, ban kan göra hvad arbete som helst; men den oycklige af bättra klassen; som tärd af bunger och sönderslitande bekymmer ändå måste visa ett lugat utssende, han är förlorad då arbetet tryter. Sådan äro nu 2:ne o!yckligas be!ägenhet, mor och dotter: i mårga år bafva de kämpat mot fattigdomen; men nu, utan arbae, utam kläger, utan föda, snart också utan hemvist, modren mycket sjuklig, återstår endast den sista tiliflykten, att anropa medmenniskors barmbertighet. Hr Bakhaudaren: Bonnier bar godbetsfullt lofvat att meddela vidare upplysningar angående dem, samt mottaga och redovisa på en lista de gåfvor, som genom goda menaistor kunaar inflyta.