Aftonbladet – 13 mars 1846, sida 3

i Den årderstigna enkan från Södertelge, som för en Borgen i bankodiskonten, en tid bållits by satt i Stockbolnss läns bysättningshäkte, der ho största delen af tiden varit sängliggande sjuk, ha för några dagar sedan blifvit ställd på fri fot. — En arbetskarl, boende på norr, har unde förlidna natten sökt afhända sig lifvet och afskuri matstrupen med ett huggjern, men af en i rum met varande person blifvit hindrad från att vidar: fullfölja sitt uppsåt. Bekymmer. öfver fattigdon skall hafva vållat detta bans förtviflade beslut. Har är till vård intagen å lasarettet. — Uti bokhandlaren Odins emot gevaldigerne Jå derin och Thomasson vid kämnersrätten anhängig gjorda mål, som den 25 i förra månaden förevar och då uppsköts till sistlidne onsdag, bar vid desst båda rättegångstillfällen, likasom vid de föregående förekommit betydliga skiljaktigheter uti käranden: och svarandernes vitltnens berättelser. Vid förhöret den 235 Febr. konfronterades vitt. nena f. plåtslagaregesällen Ågren och sergeanter Ek. Ågren vidhöll att-han den 15 Maj 1843, då våldet emot Odin skulle hafva egt rum i polis. kammaren, fcke oafbrutet vistats i sessionsrummet; hvaremot sergeanten Ek påstod att Ågren under sin närvaro i polisen berörde dag oafbrutet varit i nämnde rum. Häremot invände Ågren, att ingen opartisk får vara inne i polisens sessionsrump. Vid samma förhör företedde gevaldigern Jäderin ett bevis, att det mål, för hvars utförande vittnet yverkmästaren Larsson omberörde dag den 45 Maj 1843 skulle hafva varit i polisen, icke förevarit då, utan den 26 Oktober 1842. Larsson förklarade i anledning häraf, att hans besök i polisen förstnämnde dag måtute haft någon annan orsak, som han dock nu icke erinrade sig; men det bände ofta, att ban vore i poliskammaren för sin husbondes räkning, och att han varit der den 15 Maj, vidhöll Larsson bestämdt. Jäderin anhöll, att verkmästaren Larsson måtte förklaras för återgångsvittne. En uppsyningsman Engvall, åberopad till vittne, hördes äfven, men hade ingen upplysning att meddela. Käranden åberopade äfven till vittnen f.inspektoren Marqvard och f. kammarskrifvaren Hartzell. Dessa jäfvades af gevaldigern Jäderin på den grund, att han ämnade emot dem -anställa åtal för olofligt spel; dessutom hade han ännu ett gammalt spelmål emot Hartzeil oafgjordåt. Jäfsanmärkningen emot Hartzell fann rätten giltig; hvaremot Marqvard, emot hvilken Jäderin icke ännu hade anhäpgiggjort någon rättegång, blef i detta hänseende ojäfvig förklarad, och skulle såsom vittne inkallas till förhöret den 44 dennes. Imedlertid hade gevaldigern Jäderin instömt inspektoren Marqvard, jemte nägra andra spelare till poliskammaren; ett diariiutdrag härom företeddes-hos kämnersrätten sistl, onsdag; och Marqvard fick således endast vittna emot gevaldigern Thomasson, som ej hade något jäf att anföra emot honom. Hans berättelse upplyste nätt opp ingenting. Piåtslagaren Forsberg, åberopad såsom jäfsvittne emot f. plåtslagaregesällen Agren, berättade, att Ågren den 45 Maj 4843 från poliskammaren medföljt Forsberg hem, före kl. ett på midd2gen, och förblifvit hemma åtminstone till kl. 2. Ebdligt Ågrens eget; äfvensom f. polisupsyningsmannen Baalacks vittnesmål, skulle Ågren nämnde deg hava varit i poliskammaren till kl. omkring 2. Parterna lära för närvarande icke hafva någon vidare bevisning att förebringa. Målet är uppskjutet för protokollsjustering och slutpåståendens afgifvande.