Aftonbladet – 13 mars 1846, sida 2

ler i grannskapet af slussen, Saken blef likvä icke vid delta tillfälle afgjord. — Det var att förutse, att Postoch Inrikestidningen icke skulle vara nöjd med, att Af tonbladet i Tisdags, med antedning af justitieministerns frånfälle, påpekade behofvet att fö en konselj, som representerar ett bestämdt system, och att det ansåg tiden nu vara inne at! taga elt steg i detta hän-eende, då den ledigs plat.en shall återbesättas.. Med den dubbla roll, som Posttidningen i sin falska position spelar, att i en viss yttre måtto, för officialitetens skul, vara regeringens underdåniga tjenare och icke kunna direkt yttra sitt missnöje med något redan fattadt beslut, medan den å andra s dan i principfrågor och ärender som äro å bane, af ala krafter söker verka för det parti, som vid sista riksdag alltmer utbildade sig till en aristokratisk kolteriopposition. och som kämpar för privile iioch klassväld-ts bibehållande samt för det ruttna öfverhufvud, är sådant garska paturligt; ty för det nyssnämnda intresset kan ingenting vara mindre angenämt, än om konungens råd erhölle en konseqvent liberal sammansättning, och ingenting på det hela. deremot behagligare, än om sakerna få stå sådana de nu äro, då de konservative icke hafva mycket att frukta för. Vi böre derföre äfven fö:klara, alt det icke är för att omvända Posttidningen, utan för att uttrycka, hvad vi anse utgöra den tänkande majoritetens al allmänheten öfvertygelse, som vi yttrat dessa tankar. Hafve vi haft orätt, se der den egentl ga frågan, som visserligen är värd att undersökas. Ben stora pluraliteten af svenska folket har gifvit obestridliga prof på sin ti.lgilfvenhet för konung Oscar. Detta har skett !rämst af allt derföre, att det är öfvertygadt om hans kärlek till -rättvisan och hans ädla vilja och afsigter för fo:kets bästa; -och emedan denna öfvertygelse väckt förhoppningar och väntan, att de goda alsigterna skola komma att visa sig verksamma i de vigtiga förbättringar och reormer, som landet så väl behöfver. Ingen kan vara beredvilligare än vi att erkänna, alt nationen hittills icke blifvit bedragen i detta hänseende; och vid första anträdet till regeringen och med de många omständigheter, som då gjorde styrelsens ställning till representationen ganska ömtålig, hade det. varit oskäligt att fordra mer än hvad som skett, he!st då man i så många hänseenden, icke kunnat misskänna; att den goda afsigten verkligen uppenbarat sig i flera storsinnade handiingar. Men sedan riksdagen nu längesedan är förfluten, sedan åtski liga i och för densamma oundvikliga kuranta ärender hunnit undangöras, och det kommer til de stora och vigtiga principrågorna, i hvilka det är nödvändigt för styrelsen, att på ett positift sätt ingripa och sjelf gilva en ledning, såsom angående nationalrepresentationen, näringsfriheten; statsmachineriets organisation, lagskipningens förbättring, så måste man fråga sig Skall konungen kunna verkliggörasina afsigter, utan att vara omgifven af en konselj, hvar: politiska och statsmannaåsigter i alla dessa mål stå i öfverensstämmelse med tidens och omständigheternas fordringar? Vi upprepa vid svaret härpå, alt vi hyse en fullkomlig högaktning för hvar och en af de nuvarande statsrådsledamöterne enskildt. Det är icke heller vår mening, att regeringen, i sin helhet betraktåd, står i upplysnivg eiter folket i allmänbet; ty det kan tyvärr icke nekas, att i följd af den långvariga, försoffande demoralisation, som i et århundrade egt rum inom det offentliga lifvet och hvilken ej kunnat undgå att i sin mår verka äfven på det enskilda, hafve vi vari nära att blifva, i intellektuelt Öch moralisk: hänseende, likzsom i ekonomiskt, det fattigaste folk i det kristna Europa; tafatte i uppfinning och verkningsförmåga, lystne efter njutning utan arbete, leivande på framtiden och i följd af skråandans ivflytelse tärde af en afund emo! hvarandra, till hvilken icke någon motsvarighet finnes hos andra nationer ). ) Detta ämne förtjenade serskildt ett utförligt kapitel, hvartill vi dock för ögonblicket sakna tillfälle. Målningens sanning skall icke bestridas af dem, som besökt andra länder och sett, huru långt de flesta folk äro framför oss i nästan hvarie hänseende, i iördbruk, i