Aftonbladet – 13 mars 1846, sida 1

— ALA A UHM(V VM MM MV NVNNVWNSNSNSSN (Mm i fjerran, den smyckar ej hans målningar me en rik och präktig färgglans. Han vågar si icke ut på djupet af tankarnas omätta har, sö ker ej att skildraceller lösa dlifvets.stora gåtor och från hans läppar: tonar sällan paåssionerna starkt glödande språk; men hans hjerta ha lyssnat till naturens dolda stämma, han bar liksom lagt -sig till hvilä vidhennes)bröst, och hon har för honom bortkastat sin slöja och uppenbarat sin dunkla sorg ochlust; och. genom hans sånger ljuder naturens språk, hennes friska lif öcH vemodsulla längtan. Han älskar: mest naturen när de frodiga fälten stå fulla af korn, när skogens trän-i sommaröns prakt utvecklat sitt: rika löfverk och prunka i sin; fulla skönhet, när fogelns sång.blandar-sig med bäckens sorl och allt andas lif och glädje. I hans: dikter lefver densamma; friska, upplifz vande känsla, som genomtränger oss när vårens milda vindar. bringa ossinaturens jublande budskap att -vintren har. upphört, när den förstå blomman; det första gräset skjuter opp ur jorlen: .. Men genom hans dikter. tonar äfver den nilda, vemodsfull2, obestämda längtan; som sYiper oss när vi i skymningen, då ;allt i nauren stundar till :hvilä, vandra i den djupa kogen, då aftonvinden sakta susar genom trälens: kronor: och suckar ssitt afsked till dagens ify då endast näktergalensmelodiskt smältande oner. afbrytasden djupa tystnaden och friden: renomsdet att hans diktarsnille-så underbart örmält sig med natureny måste det känna sig Näktigt bänfördtaf de gamla folkvisorna; hvilka folkets barndomstillstånd, likasom jaf-näåturödvindighet,shafva framsprungit ur dess hjerta,