LÄ Ty dlemenniskovänner, som ännu icke tröttnat alt biståsde många olyckliga, som dennas vinser anlitat edert ädelmod; till ederböjer en f. dv borgare och dess bustru, såsom -stt sista bopp, sin bön om eder bje!p, för a t undgå bungrens bittra qgval och förödmjukelsen att kanske snart, i brist på kläder, Il.fra urständsata att kunna besöka dem, sam förut bisprurgit dem i deras nödställda beögenhet. Mannen, näs:an blind, är i följd deraf och genom den stora nöd, bvari ban befinner sig, nästan oförmögen till arbete och isynnerhet. till det, hvarpå han lärt; Hustrun; fom varit svagsint och sjuk, men lyckligen återstäld, har forgäfves ännu sökt erbål:a arbe:e, sömvad, för att dermed kunna lifnära sg och sin man. I denna sina nödställea belägenhet våga da, som sitt sista bopp, fly till sina bättre lottade likar om bjöp, hedkal:ande Gu?s välsigdelse öfrer dem, som höra deras bön. Underteckvad, erdningsman i distriktet der de olyckliga äro boende, förenar sig med dem i deras bön om tjelp, ty deras nöd är. stor, isynnerhet em-arhe:e för bustron. Jag vill äfven med nöje emoltaga och redovisa för de gåfror, som ädle menniskor vilja gifva döm, hvika torde inlemnas i min bodi Räotmästarebuset; De olycklige, hvars namn är Lagström, ära. boende uti huset 4 20 vid Gama Prestgårdsgatan å Söder. W. BERGMAN N:1Son.