Aftonbladet – 12 mars 1846, sida 1

formens renhet betraktades såsom brist på smak för scenen och såsom ett försök att åter binda poesien i kedjor. Ea bet och häftig strid upplågade; från alla håll samlades man till kamp mot den fräcke; dumdristige, söm vågade att träda upp motihvad man hittills hade trott på såsom ett evangelium; — då, medan striden stod-som hetast, öppnades tornerbanans skrankor, och in red en riddare i stål och kyller, med tätt tillslutet vizir; dristigt vågade han sig midt bland de kämpandes hop, och med sådan lätthet och ridderlig hållning styrde han sin eldige gångare, med sådan färdighet brukade ban sina vapen och lyftade sisa motståndare ur sadeln, att höga bifallsrop belsade honom rundtomkring . . . och då fienderna voro slagna, då segren var vunnen och ingen motståndare mera syntes till. på banany drog han sig åter tillbaka, utan att invintastridens pris och segrens ära. Denne riddare var, såsom man först sedan erfor, Hearik Hertz, som i denna kamp vann sina första sporrar. Oaktadt ban allaredan tidigare (sedan 18147) under ett annat namn hade skrifvit flera lustspel, var det dock först genom sina Gjenganger breve,, som han tilldrog. sig uppmärksamheten. Den behagfulla lätthet, hvarmed skämt och allvar, milda känslor och lekande abandon harmoniskt smälte tillsammans i denna dikt; den lätta, fulländade versifikation och det rena, melodiska språk, som utgör, om vi så få yttra oss, bouqueten af denna dikt, måste hänföra enhvar; författarens ogenomträngeliga anonymitet och det pikanta och träffande i bans polemik gaf Gjengänger brevene, ett förökadt intresse. -Ilätte, smidiga vers utvecklar han i dessa bref sin konstteori, och stadfäster med segerrik kraft den äkta plassiskan enbeten emellan id6 och -form. Han tillskrifver icke formen någon betydelse i och för sig sjelf, men på det att ideen fullständigt skall utveckla sig, komma, till fullt lif och efs