Aftonbladet – 12 mars 1846, sida 1

den muntra sommarlärkan svingade sig lätt ocl fri mot himlen; qvittrande: sin glada sing. — Då-föddes-den romantiska poesien, fantasi oc! känsla höjdes på förståndets bekostnad, hvarj regel afskakades såsom ett onaturligt band snille blef diktarens fälttecken, för hvilket all skulle böja sig; man uppsökte i sitt eget bjer tas djup och i sitt folks historia något ämne man .svärmade i skogen och: på bergen oct fann öfverallt rika -guldgrufvor för poesien. Med Oeblenschläger fick denna rigtning inträde i Danmark; men först efter en häftig kamj med Gratiernas diktare,, Jens Immanuel Bag: gesep, som: kände sig på en gång lockad af de djupa och kraftiga och tillbakastött af det form lösa hos den Oehlenschlägerska sångmön, förskaf: fade han den full medborgarerätt. p Man har med skäl kallat .Oehlenschläge: Eddornas fortsättare, fy i dikten utvecklade han de gamla hedniska mytherna, och det äl hans oförgängliga verk att hafva uppdagat och framdragit den rika poesi, som dessa innebåller: och derigenom att han, medelst fantasiens trollstaf, frammanade det gamla hedniska lifvet sammansmälte han folkets nutid och forntid, och derigenom att han framkallade de gamle bjelteskepnaderna ur deras graf, lade, han den första bryggan öfver Öresundets vågor och lärde Nordens folk att känna och älska hvarandra, såsom söner af en och samma moder, och det var erkännandet af detta hans ungdoms stordåd, som förmådde Axels och Frithiofs odödlige sångare att belsa honom såsom Nordens skaldekung; ; : Likasom det förtäljdes om Moses, att han i öknen slog på klippan med. sin staf; och att det af den hårda: stenen sprang ut en källa, som ledsagade Israels barn på deras vandring, så Iramkallade Oehlenschläger den poesiens källa, hvilken nu, såsom en bred flod, sk uter fram nellan de denska bokar. Såsom en ärevördig