Aftonbladet – 11 mars 1846, sida 2

Från Batavia berättas att ett upprorsförsök emot holländska styrelsen ägt rum i Bantam, hvarvid flera plantageägare blifvit mördade; men att holländska regeringen redån hade infångat och låtit halshugga anstiftarne, samt med en ansenlig krigsstyrka besätta det oroliga området. — De underrättelser, gårdagens utländska foster medföra från det östra Europa, och hvilkas innehåll finnes hör ofvan, äro af sådan egenskap, att säkert hvarje Svenskt bjerta dervid skall klappa lifligare än vanligt. Det är ett ibland dessa stora och högtidliga ögonblick af orolig väntan, hvaraf icke många komma på hvarje menniskoålder, då själen befinner sig i en oviss spänning emellan förvåning och beundran öfver en händelse, hvars vidd och följder ännu äro gömda i framtidens slöja. Frihetens heliga eld har då ännu en gång upplågat på nationalitetens altare! Det bjeltemodiga, det så länge sargade och misshandlade Polen — hvilka minnen och hvilken poesi ligger icke i detta namn och dess historia? — har med förtviflans anskri och kraft ännu en gång rest sig mot sina förtryckare; ännu en gång lyfter den hvita örnen sina vingar, och de förtrampade folken göra ännu en ed att segra eller dö för sin sjelfständighet. Hvad betyder denna liga, hvaraf skenet framblixtrar öfver alldaglighetens småbestyr på hela jorden? Ar det endast den sista krampaktiga ansträngningen af en dödskamp — den sista lifsyttripgen af ett gammalt historiskt namn, som härefter skall utslockna — eller är det en ny frihetens morgonrodnad, hvilken, likasom solens, uppstiger ifrån östern, för att efterträdas af Jjusets klarhet? och skall Försynen ändtligen låta en Nemesis inträda mot dej långvariga politiska förtrycket? Se der, hvad enhvar måste fråga sig med oro och icke utan misströstan, då: man känner de omätliga, organiserade mordiska krafter, hvarmed kontinentens trenne största makter tillsammans hota att krossa de uppstudsiga. Låom oss imedlertid, i afvaktan på vidare underrättelser, bedja för dem, som hafva mod att segra eller dö för ett fädernesland; ty detta ford måste åtminstone för hvarje fritt folk vara dyrbart, som dess eget lif! Låtom oss hoppas att Han, som är på en gång hämnaren och förbarmaren, och som skipar den eviga rättvisan, icke skall tillåta en af de största orättvisor, histerien känner, evigt förblifva ohämnad. Den första underrättelsen, som förra posten medförde, om resningen vid Krakau, var så oförväntad, att man svårligen deruti kunde föreställa sig annat, än ett vanligt upplopp, hvilket genast skulle dämpas af den öfverlägsna styrkan, och man bör visserligen äfven nu vara mycket varsam emot illus.oner, ty sannolikheten för insurgenternas sak är ännu, utan tvifvel, lindrigast sagdt gåt!ik. Hade resningen stadnat endast vid Krakau oeh trakten deromkring, så hade den också icke betydt mera, än de flere tragiska försök af dylik art, som man sett i de Italienska staterna. Men den vidsträckthet, hvarmed fribetslågan redan lärer gripa omkring sig, ger likväl anledning till en förmodan oml mögligheten deraf, att Polackarne, af den sistal misslyckade revolutionen lärt sig försigtighet,, ych att minan denna gången kanhända icke blifvit antänd förr, än den redan var tillräckligt itgrenad för att kunna göra den påräknade verkan. En planmässig omtänksamhet synes ock upenbara sig i det sätt, på hvilket den provisoiska regeringen börjat gå tillväga, då den beynnt med att draga in den stora mängden af olket i den fosterländska saken, genom uppäfvande af den sociala träldomen inom landet, amt påbjudit de strängaste sfraff för alla exesser, äfven mot främlingar, Hvem vet hvad letta kan åstadkomma? Grundsatserna hafva n gång tillförene försatt helleberg; kanhända kall äfven den ryska kolossen, som inom sig jelf hyser så många brännbara ämnen, deraf kakas i sina fogningar. En sak är i alla fall ingen ovisshet underastad; — det är att om Preussen, som Kar så tora skäl, att önska sätta en damm emot det tyska våldet, ville taga Polackarnes parti, så ore framgången icke tvetydig. Det är således å Konungen af Preussen, som Europa nu lickar med spänd väntan; ty Österrike skall annolikt icke gå längre emot Polackarna, än att ppställa en observationsarmå vid gränsen, i all det nemligen icke sjelf får tillräckl:gt att öra i Gallicien och Ungern. —-— — I går utgafs från trycket Kongl. Maj:s ch Rikets Krigs-Kollegii Kungörelse om Inderållsutdelningen från Wadstena Krigsmanshus-!y assa år 1845, gifven den 530 Dec: 1845.n — Göteborgsbladen förmäla att br borgmär lj aren Evert emottagit kallelsen till ledamot ilf; presentationskommitten. sc — Ett af första klassens regala pastorater, lr: orås, har blifvit ledigt genom ,kyrkoherdensl4 erstädes, hofpredikanten C. G. Agrens, den 31p ennes inträffade frånfälle. u — Regeringen har anbefallt att statskontoretla kall af 7:de hufvudtitelns anslag till extra ut-s a LR RR RA FE a a Fo -—-et mn MM mm pmÖm PA Rå BR MH PO