HKOMINIULv, Avalt NUuvaranac DF Statsradet ranIreus utgjorde själen, äfvensom att hans -li.Jberala åsigter i denna gren ansågos hafva vaJrit en anledning till hans inkallande i konseljen. Härefter lyder artikeln som följer: Som läsaren nogsamt erinrar sig, var den då varande Regeringen föga populär och hade Jatt vid 4840 års riksdags början mötaen skarp opposition från det liberala partiet. FörmodliIgen var meningen att smeka detta genom den liberala tullpropositionen; men det var ej så Tätt försonadt; resultatet blef i stället att äfven Iprohibitistpartiets representanter tycktes vilja T vända sig emot Regeringen. Missräkningen var Isåledes dubbel, och det dröjde också ej länge linnan styrelsepartiet, som kände sin svaghet Toch sitt behof af stöd, från hvad håll det kunde Ifås, begynte dagtinga med fabriksintresset — och följden blef, som vi känna, att R. St., hvilka under två föregående riksdagar föreslagit förbudens upphäfvande och vid den tredje ej otydligt uttryckt enahanda önskan, i afseende å de flesta sådane, nu, uti sitt förslag till tulltaxa, införde alla förut gällande förbudsbestämmelser, med undantag för smidt eller valsadt jern, vissa slags stål och icke i taxan nämnde slöjdoch fabriksvaror. Vi äro icke i tillfälle att känna, huruvida denna dagtingan emellan Regeringen och prohibitionisterna gick genom inrikesoch finansministrarne eller om den mera direkta sängkammarvägen begagnades; men hvad vi alla veta är, att den år 1842 utlärdade tulltaxa, i rak strid med tullkommitterades förslag och Regeringens. egen proposition, bibehöll både förbudsbestämmelser och höga tullafgifter samt att brr Fåbreus och Munthe, det oaktadt, bibehöllo sina statsrådsembeten. Erfarenheten hade dock ådagalagt, att den conseqvens i tull-lagstiftningen, som med en! syftning åt lossade band och en utvidgad frihet under de föregående åren i det hela fortfarit, visat ganska välgörande yerkningar. De inhemska slöjderna hade i allmänhet förkofrat sig, mest i de grenar der fabriksintresset varit minst skyddadt (t. ex. af bomullsspinnerierna;) tullbevillningen bade successivt och i betydlig mån stigit och smugglingsindustrien altagit. Vi vilja nu icke bestämdt klandra, att den nya Regeringen, som då den år 1844 sammankallade Rikets Ständer, beräknade en kort och l fredlig riksdag, icke framkom med: en proposition i tullagstiftningen, som skulle kullkasta den endast omkring ett år förut fastställda tulltaxa, och måhända hade Regeringen beredt sig; ett alltför starkt motstånd hos de konservativa, som då i allt fall hade spännt hanen, om hon genast och omedelbart tagit initiativet till en rationel reform i denna del. : Regeringen åtnöjde sig således med-att: föreslå, det de gällande tullbestämmelserna skulle tillsvidare förtfara; men oaktadt de liberala principernpas anbängare ;vid-denna riksdag för första gången uti handelsoch tullfrågan räknade en pluralitet inom Borgareståndet, lyckades det dock reaktionens kömpar, understödda af de utaf ett par års mindre förmånliga -handelskonjunkturer uppskrämda bönderne, att på det sätt sammansätta Bevillningsoch. förstärkta Statsutskottet, att Rikets Ständer. uti sin underdåniga skrifvelse till Kongl: Maj:t föreslogo icke blott de befint!iga förbudens fortfarande, utan derjemte förhöjningen i tullen å icke mindre än omkring 100 särskilda artiklar, deribland kaffe, tobak, the, vin etc., hvarå tullen varit oförändrad allt sedan 18314; på socker och hudar, der den varit oförändrad sedan 4836, samt i öfrigt på väfnader, ull, läder, kreatur, talg, kött, ved m. fl. örnödenhetsartiklar. Vi bekänna, alt vi ogerna föreställt oss, det Regeringen och företrädesvis de två depirtenentschefer, nemligen Inrikes och Finans, hvilta den ifrågavarande grenen af lagstiftningen värmast rörer, skulle gifva sitt stöd åt den frågavarande reaktionära riktningen, helst, då Rikets Ständer icke gått Regerivgens önskninar till mötes, Kongl. Maj:t varit konstitutionelt förhindrad att, äfven för sin :del, ogilla de af likets Ständer föreslagna förändringarne och åtninstone låta den äldre tulltaxan fortfara. Detta å ar likväl egt rum -endast i afseende på omring 30 artiklar; hvad de öfriga angår, så dels iföllos, dels jemkades Rikets Ständers förslag, tid med det resultat att tullen höjdes. Men ) Härvid nödgas Aftonbladet foga den anmärkningen, att detta innehåller ett väsendtligt misstag. . Bomullsgarn, ehuru varande en af de första nödvändighetsvaror, drager här en tull nära tre gånger så hög som i tyska tullföreningens taxa, och af de handlingar, som derom producerades inför 1839 års tullkommittå, visar det sig, att denna tull uppgår till mellan 30 och 40 procent. Derna höga tull på garnet är ock påtagligen en af anledningarna, hvarföre kattunstryckerier svårligen kunna anläggas häri landet i konkurrens med den smugglade varan. Att få en billig nedsättning i tullen på bomullsgarn är också ett oundgängligt vilkor. för en bomullsmanufakturs uppkomst här i landet, och de nuvarande .bomullsspinnerierna som i alla fall kunna genom sina nuvarande betydande vinster vara betalta innan nästa riksdag, kunna omöjligen klaga öfver en åtgärd, som tillhör