Aftonbladet – 6 mars 1846, sida 1

VERKSTADEN. (Ur bFår gån, af ONKEL ÅDAM.). En tisdag en tid derefter var det rörelse på ryttmästare Skrubbs verkstad i Stockholm; rytt mästare Skrubb var för öfrigt snickaremästar i hufvudstaden och en välmående man, son höll möbelmagasin och deltog i en likkistförsäljning vid Röda Bodarne. Mästaren sjelf va likaså mycket skild från gubben Spångren : Skråköping, som Stockholm från småstaden; de fanns ingen likbet dem emellan. Herr Skrubl besökte sällan sin verkstad, som sköttes af er gammal verkgesäll, hvilken var den egentlig mästaren, fastän herrn sjelf bar namnet. Handt verket var något, som ej föll herrn sjelf i sma ken, och han skötte således blott de yttre ärendena; hvarje afton såg man herr Skrubb i säll skap med vinbandlaren Tappström och auktionsnotarien Klotterqvist sitta på Castenhof och dricka äggtoddy, röka tobak och politisera De tre vännerna, eller, som kyparen på stället kallade dem, klöfverbladet, sutto då gemenliger i det mörka rummet till venster, insvepta 4 rökmolaen tills klockan slog tio, då herr Skrubhk vandrade ut till disken, drog upp sin tjocka saffiansplånbok och liqviderade sin skuld. Merendels fick kyparen vid detta tillfälle höra et! qvickt infall, Hvaråt han fann sig skyldig at skratta, fastän han hört det hundra gånger förut. Det vore skada att fördölja detta infall, hvilket, med några små förändringar i uttrycket hvälfde sig omkring ordet tolfskilling, som her! Skrubb, af en honom egendomlig smak för qvicka infall, kallade sjelfspilling. Hur mån