Aftonbladet – 6 mars 1846, sida 1

ga sjelfspillingar ska du ha? frågade alltid herr Skrubb; hela gulsparfven kanske, eller, se här en gråsparf; vexla, min gossel — ha, halv — Herr SKrubb var sålunda en slags rolig och slad person, som uppmuntrade auktionsnotarien Klotterqvist, hvilken var en man på sina sextio år, liten till växten och mycket torr till sina manerer, och vidare ofta nog tvingade sin goda vän, vinhandlaren på Drufvan, herr Tappström, att, oxktadt sin digra lekamen och den lilla svårighet att andas, med hvilken han drogs, utbrista i ett hest skratt. Sådan var ledamoten af :snickareoch schatullmakare-embetet, ryttmästaren vid: Stockholms borgerskaps kavalleri,y Peter Niklas Skrubb. På Skrubbens verkstad var, som sagdt är, rörelse på tisdagen; ty veckans arbete började först då, emedan herrar gesäller, då man undantager verkgesällen herr Wres, alla hade tagit sig frimåndag. Gubben Wres var stillheten sjelf och hade varit på Skrubbens verkstad i många herrans år; han hade ett kuriöst ansigte, herr Wres: spetsig näsa, högt uppdragna ögonbryn, pannan lika fårad som ett masbjörksfaner, oeh en mine sen, så sur och försmädlig, att bvarje ord luktade äktika och galla. Pehr Adolf Hade nyss kommit till verkstaden och var blott passpojke åt herrarne. Vid andra bänken stod en lång, svarthårig gesälls och omtalade sina nöjen förliden dag. — Ni må trop, yttrade han, vi gingo från krog till krog, från Hvita Hästen till Haren, derifrån till Verldens Ände; det var ett satans spektakel. Tunnbindarns Lotta var i krakel med käringen, och slog henne, fan ta mig, i