Aftonbladet – 5 mars 1846, sida 2

Jag Kongl. Majestäts Trotjenare, Häradshöfding m. m. som pryder ingressen på en sådan handling, att man knappt kunde läsa det, hvaremot han alltid lade stilen baklänges då han kom till orden gör vitterligi,; ty det var en egenhet hos herr Morgenqvist att stafva veterligt med ? oc två t. Herr kiorgenqvist sköt glasögonen upp i pannan och flyttade pennknifves, som han bade på konceptprotokollet till märke för raderna, tog sig en pris ur ea bredvid stiende näfverdosa, som kan eibjöd åt sin unga kamrat; sägande: får jag bjuda?, — Jag tackar,, sade desne, sköt ifrån sig pappersluntan och sträckte ut Sig. Ab — det är förbannadt att sitta så här i heta sommaren och -skrifva dag och natt. Tack Morgenqvi.t., — Jaha, å ja, kerr notarien skall väl pröfva på ek-!uten,, sade tingssekreteraren, formerande sin penna, men det är nu inte hälften så brådtom som under lagmannens tid — för si, han hade alltid expeditionslösen sista tingsdagen och det var ett skrifvande, må notarien tro — att hinna med alla dupletter, som skulle utlemnas — lagmannen var sjelf en arbetsmyra — nu förta vi oss inte; ty expeditionslösen blir först om en månad. Pyhy — yttrade notsrien och öppnade skjortan i bröstet, pyh; det är odrägligt varmt — mer, tillade pan efier att hafva lyssnat några ögonblick, ag hör pågon sjunga; bvem är det?p Herr Morgenqvist spände äfven sin uppmärksamhet och hörde snart några albrutna toner. Hä hä — det är från arresten — bm bm det är väl tjulsällskapet, det der tattarföljet, som stal hos Ånders Larsson i Rulla Mellangården — å ja visst är det det. — Det satans packet — nu kan mar linte få samla sina tankar sade notarien; jag ger skräpet på båten; käre Morgenqvist, skri! Jut det här, så taga vi oss sedan en frukostsup mere hos frun.