Aftonbladet – 4 mars 1846, sida 3

läger. (0. S. AA.) RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — I dag vid middagetiden uppkom skorstenseld i huset JM 32 vid Regeringsgatan, men dämpades efter någon stunds förlopp. — En urmakaregesäll vid narn Per Gustaf Almcrantz har blifvit ställd under tilltal för det ban företagit sig att fuska i polisbetjeningens yrke. Enligt polisrapporten hade Almerantz jemte en annan mansperson, för omkring tre veckor sedan, infunnit sig i ett bränvinsmagasin vid Hornsgatan samt, under föregifvande att de vore polisuppsyningsmän, gjort anmärkning emot magasinets förestånderska för det hon nyss förut sålt ett qvarter: bränvin; och för det de icke skulle väcka åtal härom, hade de erhållit 4 riksdaler banko. Söndagen den 22 Febr. på f. m. skulle Almcrantz, äfven då åtföljd af en annan mansperson, hafva inkommit i ett mjölkmagasin vid Hornsgatan, och hotat försäljerskan med polisförhör och böter för det hon sält för tre styfver snus till en person, hvilken de föregifna polisbetjenterna antastat i dörren ochi hvilkens. fickor de skyndat sig att anställa visitation, hvarvid snusstruten påträffades. Almerantz hade dock lofvat att icke göra sak af snusförsäljerskans försee!se, om hon ville gifva honom 40 rår banko; han hade sedan efter något prut nedsatt sitt anspråk till 40 rdr riksgäld. Men hustrun hade varit försigtig nog att bedja herrarne komma tillbaka på e. m., då hennes man skulle träffas hemma och uppgöra saken; och när de på bestämd tid åter inställde sig hade de blifvit anmodade att uppvisa sina tjenstetecken, och som de inga sådana bade att förete, drog man misstanka och afslog deras begäran om mutor. Sedermera föll Amerantz i händerna på traktens polisbetjening; hvilken häktade honom såsom sysslolös och saknande laga försvar. Vid polisförhör medgaf Almerantz att han varit inne i bränvinsmagasinet och snusboden, samt framställt anmärkning emot den otillåtna försäljningen, hvarom han sade sig hafva ämnat göra anmälan hos polisbetjeningen; men han förnekade angilvelsen att ban skulle hafva utgifvit sig för polisuppsyningsman, äfvensom uppgifterna att han begärt eller erhållit några penningar af de båda försäljerskorna. — I poliskammaren förekom uti sistl. Januari månad en vidlyftig undersökning angående femton vedträd, som blifvit borttagna ur en famn tallved vid Blasieholmshamnen. För förbrytelsen angåfvos en dalkarl vid namn Pipa Erik Ersson och åkaren Anders Pettersson. Af poliskammaärens pretokoll inhemtas om saken följande: Dalkarlen Ersson, hvilken såsom vedsågare uppehåller sig härstädes och i flera år i sådan egenskap biträdt medaljören i rikets ständers bank hr Enegren, nedskickades af honom den 145 Januari till Blasieholmshamnen för att köpa en famn tallved, och sedan handeln blifvit uppgjord och famnen fylld, skulle åkaren Pettersson i samråd med dalkarlen Ersson hafva utur famnen tillgripit och afsides lagt ett antal vedträd, hvilka Pettersson för 12 skillingar banko och en sup tillhandlat sig af Ersson. Men då Pettersson, efter att hafva afsändt den öfriga veden till egaren, blifvit af tillstädesvarande personer förehållen sitt förfarande, hade han afstått från de tillgripna vedträden, hvilka derpå af en annan åkare, emot särskild betalning, blifvit rätta egaren, hr Enegren, tillställda. Ersson förnekade i poliskammaren hvad emot honom blifvit angifvet och uppgaf, att sedan han för Enegrens räkning uppköpt och i famn lagt veden samt på en stund ifrån hamnen aflägsnat sig, hån vid sin återkomst tagit ur famnen blott tvenne träd, hvilka han gifvit åt åkaren Pettersson, som, under Erssons fränvaro, ur famnen utskjutit de öfverst liggande träden, för att derigenom underlätta vedens pålassning. Åkaren Pettersson förklarade, att då Erik Ersson ilagt omberörde vedfamn, hade Ersson med noggrannhet utsökt alla qvistiga träd, som han icke ville hafva, och lagt dem särskildt. Dessa, som uppgingo till ett antal af 45 st., hade Ersson sagt att hvem som helst skulle få taga och tillbjadit Pettersson att få köpa dem för 42 skilling, hvilket anbud Pantagit, emedan han icke vetat annat än alt veden vore dalkarlen Ersson tillhörig. Men då Ersson efter en stunds förlopp återbegärt veden, hade han fått den, emot det han gifvit Pettersson den :erlagda betalningen tillbaka. Upplysningsvis hörde vittnen berättade, att de sett dalkarlen Ersson och åkaren Pettersson utur den ifyllda famnen taga några vedträn hvardera och lägga dem afsides å käen; och att sedan förhållandet blifvit anmäldt för yedens egare, medaljören Enegren, Ersson genast begifvit sig ned till hamnen och öfverenskommit :med en annan åkare cm de på käen qvarlemnade vedträdens hemkörsel till hr Enegren. Ett vittne förmälde, att åkaren Pettersson, på till honom framställd fråga hvem som Vore egare lill veden, uppgifvit att densamma var köpt för en af bankens tjenstemäns räkning. Målets vidare handlägguing är af öfverståthållareembetet hänskjuten till kämnersrätten. LANDSORTSE-NYHETRR. Nuköninn d. 07 Fahr Antalet af havörinoc.