Aftonbladet – 4 mars 1846, sida 1

fd don omo2gnp.l hDHHMHNUUE II OO HR jeder hatal; det vill jag göra för hennes: skull. Nämdemanvx, fortfor ban, efter ett långt betänkande, vnämdemannen: narrade mig att ta torpet, det gjorde jag för att få en torfva att sitta på med Anna Stina; — för så Iåt han xhig arbeta och arbeta och gaf mig ingenting, och när jag fick litet mjöl eller dylikt, så satte han det i.en bok; — men för mitt arbete hade han ingen bok, — och så blef. jag skyldig honom en hel hop, och så blef jag sjuklig och Anna Stinarockså, och så pantade han hos mig, så att vi hade intet. Då blef jag liksom tokig och gick .der och gjorde intet; — så blef. Anna Stina sjuk och fick pojken. Då gick jag till nämdeman och begärde litet förskott, men då körde han ut mig och sade, att det han pantat, inte räckte till; och så blef jag arg och tänkte — får gå! och så blef jag, en tjuf, — å ja, det der vet :Anna. Stina ju alltihop nu, fast jag inte talat om det. Så satt Lars Anders hela eftermiddagen på kyrkogården och genomgick, och åter genomgick sin lefnad; steg ner utför den trappan, som ledt hozom. till: brottet, för att räkna stegen och för att: kunna stiga uppför igen. . Qvällen kom och ännu satt L:rs Anders der, han ville först sent vandra hem till sittskogstorp, ty han fruktade att möta folk på vägen, — möta menniskor samma dag, han stått på skam pallen i sockevkyrkan. -Kiockaren kom uppåt gånogstigen mellan grafvarne, han ämnade sig in i kyrkan för att stänga fönster, hvilka man öppnat under gudstjensten, och som stått öppna tills nus Lars Anders ville smyga undan; men klockaren: ropade honom till sig. Hvad går du här och lurar efter, Lars Anders?, yttrade denne, ppacka dig bort; ty i klockaregården är ingenting att skörda. — Kära fader klockare,, svarade mannen, bugande, jag skall gå hem så snart.det blir mörkt; men ser ni, nu. på ljusa. dagen vill jag inte gå; jag kunde möta en hog