Aftonbladet – 4 mars 1846, sida 1

t— I)bPIrSS(!rO bPLD SM X V HH HÖ rr OO MM OM — hedrande det än må vara, är dock ett sätt at betala sin skuld; ,men att tvingas att mottag en nådegå!va, som man ej behöfver och ej nå gonsin begärt: att åter sättassi ett. slags skul till bröderna, öch detta genom ännuen förne dring, desto hårdare, som den ej åtföljes af med ömkan; det. sårar ofta den brottslige. mer äl alla yttre-straff. Lars Anders var åter fri; han satte Sig, Se dan folket: strömmat ur kyrkan, på kyrkogår den i djupt begrundande,. blickande ut öfve nejden; hemifrån: hade han: ej fått något buc sedän-han bortfördes af länsmannen; den fat tigesaknar äfven kommunikation med de sina Lars Anders satt och tänkte på sin hustru oci sina små barn: Nu kommer jag hem igen til Anna Stina, -utskämd och. usel,sade han vid sig sjelf, ,men hon föraktar mig inte för det — hon känner mitt hjertelag och: skall. hålla af mig, för si jag har. lidit: för. hennes skull En känsla af frid smög sig genom den fridlöses själ, då han fann; att det dock fanns en på jorden, som icke försköt honom. Anna Stinaj återtog han vid sig sjelf, xAnna Stina, stackare, bade rikare friare än mig,men ändå höll hon af-mig-och talade så vänligt med mig, då vi råkades om söndagsaftnarne och på lekstugan; då. dansade jag med Anna Stina, stackars barn, och trödde icke att jag skulle göra hennes olycka; — men får gå! detär nu en gång så. När jag nu kommer hem, så skall jag lofva Anna Stina att låta mitt straff blifva till en varniog, och så skall hon sätta sig ner och trösta mig Och läså för mig. Anna Stina läser mycket bättre än jag, — bon har fått lära sig läsa issockenskolan; — men jag bar fått ;krallap mig fram i all min dar så i ett somi annat. Skall jag förlåta nämdemannen ? — å ja — det kan jag gerna, jag har lidit det verldsliga straffet, men han har sitt igen dåhan dör, och Anna Stina. säger alltid pälsker dem som