Aftonbladet – 4 mars 1846, sida 1

nu blef han utskjuten ur församlingen; förs nu hade han äfven fått kyrkans insegel på si vanära stämpladt på pannan, — han var me kyrkplikten utskjuten ur sina bröders krets samma ögonblick, då presten enligt handboke: upptog honom deri.. Man fäster sig vid ord men man förbiser alldeles verkan; Och: kyrk plikten är icke ett återupptagande i: församlin gen, utan endast den sista förbannelsen; son samhället kastar öfver brottslingenshufvud, oci som så fruktansvärdt återstudsar och lönmörda samhällets moraliska lif. Samma folkmassa va äfven nu närvarande; men medömkajnvar släckt och man undvek mera den i Guds hus: til brottsling stämplade än den blow: af lage bränmärkte mannen; i sednare fal!et förnedra des han blott inför folket, i egenskap af-stats: borgare, men i detta äfven söm kristen; i de ena straffades kroppen, i det andra åter anden Det ligger en förfinad grymhet i detta sätt at uttänja skammen i oändlighet, och föra der dömde intill altaret för att blygas; — och all detta för att öfva barmhertighet; för att åter. som man säger, upptaga honom till medlem—i det kristna brödraförbundet: Man måste bär fråga: när utsköts ban ur detta förbund? Är icke äfven den brötislige en kristen och hår rätt alt söka ljus, tröst och förbättring i Guds ord, och så länge han har denna rätt, är ban också en broder i Kristi kyrka, fastän en fallen broder, som mera än någon annan behöfver at: vara en med!em af vår församling, just derföre att bin fallit och bör uppresas igen: Att således åter vupptaga en brottslig vorden kristendomsbroder i församlingen är ett gäckeri, en skrymtahnde barmhertighet, uppfunnen för att nedtrycka i stället att upplyfta; att krossa i stället att hela. Man ser derföre ofta äfven förbärdade brottslingar rygga tillbaka för-dennä akt af barmhertighet, långt mer än för lagens obarmhertighet; — att lida ett straff, huru van