kejserlige ryske ministern friherre Alexander von Kridener med en gästfrihet, som jag skulle vilja kalla svensk, med sitt rika apanage ger glans it sällskapslifvet i den stora verlden, och der behag, lif och glädtighet i öfverflödet och lyxen ingjuta ett poetiskt skimmer. Medan jag så funderade, hade min vagn tillryggalagt den långsamma färden mellan Carl den trettondes torg, der queuen började, till utrikes ministerhotellets portar. Sjelf en gammal gengångare från de hänsofna Engeströmska och Wetterstedtska tiderna, hade jag för min korpulens skull så svårt att stiga ur vagnen, att detta gick nästan lika långsamt som åkningep. Härunder förmärkte jag, att den portier, som bevakade ministerhotellet, bar en drägt lika den, som vanligen bäres af mles Suissesn, uti de större hotellen i Faubourg S:t Germain, Några kockspojkar tittade nyfiket fram från köksdepartementet, under det några gäster passerade den med mattor belagda trappan. — Man samlades i hotellets första våning. — Dubbeldörrarne till föasta salongen innanför tamburen öppnades af tvenne lakejer, i himmelsblått livr med silfvergaloner, samt knäbyxor och hvita silkesstrumpor och skor. Redan i denna första salong mottogos gästerne af H. exe. friherre Ibre. Den långa sträckan af rum var vid min ankomst redan befolkad med herrar och damer. Här hade åter lefvat upp det lif, som fordom fyllde de välkända rummen. Kristallerne strålade åter af lågorna ur tusen vaxljus; trymåerna afbildade de sköna formernas, de rika toiletternas omvexlande, pikanta tableaux vivants; diamanterna gnistrade åter med den skarpa, dristiga glans, som nästan tycktes vilja drifva gäck med kristallens färgepel i ljuskronrorna. Den fräsande champagnen skulle återvöcka pjutningens lif inom dessa murar. Skönheten skuile åter fira sina triumfer. Alt hvad vårt samhälie äger lysande i rang, rikedom, börd och