Aftonbladet – 28 februari 1846, sida 4

. . Lang . en tid, då det allmänna deltagandet nästar aldrig förgäfves anropas al den behöfvande, är det blott i bögsta nöden man vågar framföra en förbön för 2:ne olyckliga, hvars belägenhet är vörd det största medlidande. Den nödlidande, som från dörr till dörr: måste gå för att tigga sina smuor, är högst beklagansvärd; men ban kan åtmiastene omtala sitt elärde, han kan göra hvad arb te som helst; men den olycklige af bättre klassen, som tärd af hunger och sönderslitande bekymmer ändå måste visa ett lugnt utseende, han är förlor2d då arbetet tryter. Sådan äro nu 2:ne olyckligas belägenhet, mor cch dotter: i många år hafva de kämpat mot fattigdomen; men nu, utan arbete, utankläder, utan föda, snart också utan bem :ist, modren mycket sjuklg, återstår endast den sista tilflykten, att anropa medmenniskors barmhertighet. Hr Bokhandlarena Bonnier bar gedhetsfullt lofvat att msdde!a vidare upplysniogar angående dem, samt mottaga och redovisa på en lista de gåfvor, som genom goda mennisker kunza linflyta. :