Aftonbladet – 28 februari 1846, sida 3

HERR VM v VEBE MPUVS PYIIGLES va ve AP VMA Be VAL BLANDARE ÄMNEN. — Grefve Montbolon omtslar uti sin historia öfver fåvgenskeapen på S:t Helena ett bland de märkvärdigaste exempel på den magnetiska makt, som låg i Nipoleons blick. Då engelska amiralen lord Keith skulle framställa för Napo!eon den brittiska regeringens beslut, att han skulle föres till S:t Helena, yttrade han ändtligen, efter lång öfverläggning med kejsaren, sin pligt likmätigt: England fordrar er värjat Kejsaren lade dervid. säger Montbolon, med krampaktig rörelse handen på värjan, soni engelsmannen vågade affordra honom, och bans enda svar var en af dessa fruktansvärda blickar; aldrig hade den varit så genomborrande som nu. Den gamle amiralen blef liksom förlamad deraf; hans höga gestalt krökte sig tillsammans, hans huvud nedsjönk på bröstet, liksom en förbrytares, hvilken af domaren hörer sin dom afkunnas. Kejsaren behöll sin värja. Amiralen bugade sig djupt och aflägsnade sig, utan att ett ord störde det högtidliga irtrycket, som denna tilldragelse gjorde på de närvarande, fransmän, så väl som engelsmän. — Enligt en uppgift uti den amerikanska tidningen clhe Madison Banner, bar man nyligen under gräfningen till en brunn vid Franklins i Tennessee funnit skelettet af en jäittemenniska på 30 fots djup under jorden. Skelettet var 9 alnar långt och fullständigt ända till de minsta delar. Benpiporna höllo 5 fot i längd, och man kan beräkna att den som det tillhört i lifstiden varit 20 fot lång. Man har bjudits åttatusen dollars för skelettet, men den som funnit det hear afslagit detta anbud, och finner fördelaktigare att företaga en akonstres2 med sitt skelett, på hvars förevisande han ämnar förtjena betydliga summor. — Uti Wien öppnades d. 24 sistl. Januari en offentlig sal, byggd i den skönaste stil och ämnad att, allt efter årstiden, begagnas till bad, med ett bäcken af gjutet jern, som rymmer 48,000 åmar vatten, — eller till danssalong, der 4 å 500 dansande och tre gånger så många åskådare beqvämt rymmas. Man är också påtänkt att anlägga en rymlig simskola i fria luften, hvilken tillika kommer att blifva ett helsoeller bättre mineralbad. Strålens temperatur, som uppgår till högst 23 grader, modererss till 48 eller 49, och kommer alltså nära det mycket omtyckta simbadet i Böslau. — LUTHERS ÅMINNELSE har af staden Wittenberg äfven blifvit fired genom en på reformatorns dödsdag d. 48 Februari slagen meda!j, hvilken äfven är utmärkt genom sitt konstvärde; den har nemligen utgått från Loos berömda medaljmyntningsanstalt i Berlin. Exemplaret säljes för 3 thaler i si fver och för 5 silbergroschen i brons. Blir någon behållning öfver, så kommer dermed att bidragas till en fattigskolas grundläggande i Wittenberg. — VIDSKEPELSE I FORDNA TIDER. Fiäderblomman tillhörer de beliga träd, hvarmed ett vidskepligt begagnande mångenstädes ännu är förbundet. Hsagtorn, al, fläder och några andra träd höll man uti 46:e århundradet så heliga, att men icke vå-. gade taga någon qvist deraf, utan att förut bedja: Fru Al! gif mig litet af ditt träd, så vill jog gifva dig litet af mitt, om det vexer här i skogenn. Man nalkades det ofta med knäböjande, med korslagda bänder och blottadt hufvud; ja! det gick så långt, att det på ett konsilium måste påbjudas att fläderbusken måtte utrotas och förbrännas, emedan folket byste en sådan vördnad derför, att det icke vågade, utan religiösa ceremonier, bryta en gren derafn. . Judas skall, enligt sägen, hafva hängt sig uti ett fläderträd. Vid Gildesheim går dödgräfvaren , då han skall göra en graf, tigande till en fläderbuske, skär en gren deraf och tager dermed mått af liket. Kusken, som kör likvagnen till kyrtogården, afskär en alqvist, den han nyttjar i stället för piska. ; — En korrespondent uti tyska tidningen Litterar. Gazette omtalar en utflykt till Banda Oriental, uti Amerika, hvarest man visat honom lere märkvärdiga försteningar och stenbilder, hvilka, enligt hans uppgift, omöjligen kunna tillskrifvas konsten, utan äro ett verk af sjelfva naturen. Det ena, säger han, är en af fyra pelare uppburen grotta, af hvit sten, i hvilken man beqvämt kan gå in; det andra. är en pyramid eller block af röd sten med flere kamrar inuti; men mia vägvisare ville endast införa mig utide begge första, emedan 1an trodde att onda andar uppehöllo sig i de anIra. Jag har ytterligare sett flere märkvärdiga ossilier, säger han, och hvad jag erfarit har väckt min böjelse att göra samlingar och afteckna hvad jag icke kan transportera. — ÅNEKDOT. Om den danska skalden Andersen, som denna vinter vistats i Berlin och der emottagits med mycken utmärkese, berättas följ. anekdot, som Verkligen skall hafva passerat då Andersen befann sig i Berlin för några är sedan, hos den bekante språkforskaren Jacob Grimm. På nemligen Andersen presenterades för denne och sade sitt namn, ver detta obekant för Grimm. pAndersen ? frågade han förvånad, är ni berlinare? MNej jag är från Köpenhamn, svarade Andersen ännu mer förvånad. Har ni någon gsyssla der? frågade Grimm ytterligare. Nej) fortor Andersen, jag är författare. -— Hvad har ni skrifvit då? — XHar ni aldrig hört talas om Dichter Andersen ?, — Nej, jag har icke bört ta23 om honom. — Men jag bar ju skickat er mina sagor. — Jaså, det är väl möjligt, men jag har då icke läst dem. — Nå emedan ni icke kän