ning, då jag kommer närmare och der skådar en kolossal fruntimmersbild samt på piedestalen: orden: Jenny Lind. Sjelfva de gamla bjeltarne från trettioåriga kriget hade blifvit utbytta mot tvenne medaljonger af mamsell Linds sånglärare, herrar Garcia och Berg. Det är icke -vackert att gapa, rien min mun blef en lång stund oförsvarligt (poen. Jag tänkte: pvisserligen var mamsell Li: I en stor talang, ett lysande rykte, en: ovanlig personlighet, men så var, förban a mig, också Guldkonungen karl för sin hatt, och bredvid hans storhet stå många andra storheter, som torpare och inhyseshjorI min häpenhet frågade jag till .och med en förbigående, huru härmed kunde hänga tillbopa. Han kastade en blick af förakt på min hundraåriga samt således något urmodiga toilett, och svarade vårdslöst: Gusiaf II Adolf var visserligen en hederlig och beskedlig karl, men... Och den tillfrågade gick vidare. Detta enstaka, afbrutaa men), denna bevisningskonst, hvarmed jag under 1840 och 41844 års riksdagar så ofta blef öfverlygad, hade såledez lefvat qvar genom sekler. Hvad kan man också invända emot ett sådant men,? Hvad bar man för motbevisning att deremot uppställa ? Det är slående ända till förtviflan, det är fullkomligt förkrossande. ij Ur dessa betraktelser väcktes jag af en trumpetstöt. Jag såg upp och såg bredvid mig en högst vidunderlig machin, på hvilken med stora bokstäfver funnos anbragta orden: Kometen, luftballong till Upsala. Konduktören hade signalerat dess snart förestående afgång. Der stego i;