Aftonbladet – 25 februari 1846, sida 3

Idet han skulle dels åt sig skrifvit. ett: falskt af Iskedsbetyg, dels ock?från åtskilliga, L:s husbonde Jlärftskramhandl. Georgii tillhöriga tygstycken hem ligen börttagit tulloch-hallstäniplarne samt deref ter för vederbörande tulltjensteman angifvit varor na såsom beslag underkastade, förklarade Svea hof Trätt, medelst utslag den 2 sistl. Oktober, att Lind: lgren icke kunde för åtalade förfalskningsbrotte till ansvar fällas, men dömde Lindgren, hvilken fö! tullstämplarnes förfarande gjort sig skyldig att sti Itjufsrätt, att för hustjufnad; böta värdet af:de om nämnda varorna sex gånger med 6349 rdr 24 sk bko, eller, i brist af tillgång dertill,; straffas med 2 dagars fängelse vid vatten och bröd samt en sön. dag undergå uppenbar kyrkoplikti Nikolai försam. lings kyrka. I detta utslag har Lindgren hos Kongl. Maj: sökt ändring, eller ock att K. M. måtte af nåd mildra den L. ådömda bestraffningen. Men K.M har funnit skäl icke vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring; dock har K. M., i anseende till förekomne hevekande omständigheter af nåd tillåtit Lindgren ått, i stället för den uppenbara kyrkoplikten, undergå enskild skrift. Efter undergången bestraffning enligt sistberörde utslag blef ynglingen Lindgren i förrgår ställd på fri fot och förpassad till sin hemort inom Kronobergs län. — Eskilstuna Allehanda meddelar följande berättelse om fortsättniogen af det tryckfrihetsåtal magistraten i nämnde stad anställt emot bladets utgifvare. Deri förekomma de två märkliga omständigheterna, att jäf blifvit framstäldt emot domstolens ordförarde och att domstolen afslagit svarandens yrkande att få med vittnen bevisa sannfärdigheten af sin ut5280. Da sistlidne onsdag den 48 dennes tryckfrihetsmålet emet ansvarige utgifvaren af denna tidning företogs till ytterligare handläggning, företedde aktor från justitie-statsrevisionen utfärdadt intyg, att civilingenieuren boktryckaren. Larsson Vore ansvarig utgifvare af Eskilstuna Allehanda. Derefterföretedde svaranden ett af ordföramden i rätten, hr borgmästaren Levin, till hr assessoren Ekmarck i Strengmäs adresseradt bref, af inachåll, bland annat, att Eskilstuna Allehanda redan vunnit försprång framom alla kända tidningar — i osannfärdighet och skamlöshet. Detta gaf svaranden anledning förklara, att han ansåge det af hufvyudsaklig vigt, att ej någon har bestyr med. vigtiga måls afgörarde, som redan på förhand ådagalagt någon partiskhet i ett eMer annat förevarande ämne, sä, enär svaranden genom öfverlemnande af brefvet, hvars författare icke heller förnekade sin underskrift, tillräckligen trodde sig hafva ådagalagt att hr borgmästaren Levin befunnes jäfvig såsom ordförande i denna rätt, alldenstund han i samma bref uttalat sin egen förkastelsedom öfver den tidnming, hvarom nu-vorefråga, med åberopande af-43-kap. 1 8 rättegångsbalken, påyrkade att hr borgmästaren Levin måtte upphöra med kandläggningen af detta mål, i synnerhet, som svaranden åberopade fiere vittnen till bestyrkandeom kr borgmästarens, äfven utom det föreviste brefvet, flere gånger yttrade missbelåtenhet med tidningen, hvars uppenbare ovän han således vore. Dock yttrade svaranden i förbigående, att hr borgmästaren Levin vore allt för hederligt känd, för att med skäl mot honom kunde hysas något tvifvel om partisk behanding äfven i detta mål; men i hänseende till sakens vigtiga beskaffenhet, vågade han icke öfveremna : det åt slumpen. Detta oaäktadt afkunnades if rätten det beslut; att ordföranden ej ansågs jäfrig att fortfarande handlägga målet, deröfver svaanden anmälde missnöje, hvilket antecknades till ullföljd med hufvudsaken. Då Hufvudsakliga be1andlingen derpå företogs, förklarade svaranden ig med vittnen vilja bestyrka att intet osannfärligt var skrifvet i de tvenne tidningsartiklarne il V:is 46 och 48,, hvarom nu fråga vore; detta be-t treds af aktor, troligen på goda skäl, emedan då illäfventyrs kommit förhållanden i dagsljuset; som cke allenast bestyrka sannfårdigheten af artiklares innehåll, utan måhända något derutöfver, som indt till föga fromma för så väl aktor. sjelf, som ågon mer. Parterne fingo derpå afträda, och äter nkallade, förkunnade rätten sitt fattade beslut, att ågot vittnesförhör i förevarande fall icke kunde få ga rum. Med anmälande af missnöje mot besluet, yttrade sig svaranden vara en öfverflödig peron vid målets behandling, hvilket honom förutan iltförväl kunnat afgöras, då han förmentes på lagg väg bestyrka sin oskuld. Vid målets fortsätting förständigades svaranden än ytterligare att dagalägga sin bevisning, men som han förut geom beslut blifvit betagen denna rätt, anmälde han g vilja skriftligen besvara stämningspåståenderne. etsa bestreds åter af aktor, på den grund att svaanden haft tillräckligt rådrum för svaromålets förttande. Deröfver beslöt rätten att svaranden egde tt den 4 nästk. Mars, hvartill målet uppsköts, komma med skriftligt svaromål, samt, sedan han ifvit betagen rätt till vittnens afhörande, egde t sjelf tyda meningen af de åtalade artiklarnes nehåll. HH NA mA SR