Aftonbladet – 24 februari 1846, sida 2

ter nan 1 detta alseende alagt si5. Med nvad nit ban verkat som lärare, derpå lemnade denna aftons företeelser öfverraskande bevis. Den unga eleven uppträdde med tvenne serskilda pjeser af Merk (variationer och amusement), och ådagalade härvid en vid hans ålder ovanlig färdighet och säkerhet, jemte en renhet intonationen, hvarvid ganska ringa var att anmärka. Afven nyanser felades ej, och det hela utvisade omisskänneligen, att den lilla konsertisten, vid fortsatta trägna studier, en dag bör kunna blifva en betydande konstnär. Vi vilja för öfrigt endast erinra om nödvändigheten att något mera reglera hans stråkföring, hwvilket utan tvifvel betydligen skulle underlätta hans framtida studium af det svåra instrumentet. Den unge Widerberg var imedlertid ej den enda representanten för virtuoserna ur barnverlden denna afton: ännu tvenne med utmärkta anlag begåfvade gossar låto höra sig med allmänt bifall. Den ene af dem, Ludvig Norman (14 år) utmärker sig såväl genom betydliga framsteg på silt instrument, pianot, som ock isynnerhet genom serdeles lyckliga anlag för kompositionen, dem han ådagalagt genom åtskilliga vackra sångstycken. Han gaf vid detta tillfälle en improvisation, och derefter på begäran ännu en. Den förra, som behandlade melodien till liten Karin, röjde både goda ideer och en fyndighet att lyckligt kombinera dem, som verkligen är långt öfver hans ålder. TI den sednare åter upptog ban en mängd omtyckta operamotiver. Här toz barnaåldren ut sin rätt: han lät nu sin inbillningskraft skjuta tyglen af hjertans lust, och det hela blef en yr, mån genialisk lek med de glittrande tonbilderna, som korsade hvarandra snabba som blixtar; dock anbragte han äfven här en viss hållning genom att på ett rytmiskt sätt inleda dem, och bland de sjelfrådiga utflygterna tyckte man sig skymta mången embryo till den kommande mannaåldrens mognare skapelser. — Den yngsta bland de små artisterna, den 10-årige Lindmark, har egnat sig åt violinen, och gifver likaledes serdeles vackra förboppvingar ). Han är elev vid musikaliska akademien (som eger ännu en liten violinist med utmärkta anlag), och sannolikt skall äfven han vid fl tiga studier i en framtid gå långt på konstens bana, helst då hans bildning blifvit anförtrodd en så skicklig lärare som herr Ranodel. — Alla tre gossarne läto höra sig samfäldt i en af Haydns äldre klaver-trior, och absolverade, hvar i sin stad, sin sak med all heder. Det låg något rörande uti att höra de i sin gammaldags form ändå så naiva och oskuldsfulla tonerna återgifvas af de talangfulla barnen, och mera än en gång föreföll det oss, som om den vördnadsvärde gamle mästaren sutte bland dem och med välbehag lyssnade till deras omsorgsfulla hemödanden. Bland aftonens öfriga företeelser nämna vi Beethovens berömda klaverqvartett (egentligen qvintett för piano och blåsinstrumenter), som gafs af en musikälskarinna samt hrr Randel, dAubert och Sack. Då allmänheten applåderade, oaktadt en amatris bi:rädde, så taga vi oss friheten att göra detsamma, utan att ingå i någon speciellare granskning af hennes exekution. Endast vilja vi i nämnde afseende göra en liten erinran angående skillnaden mellan de korta och långa förslagen, hvilken i de äldre mästarnes arbeten visserligen ej alltid är lätt att iakttaga. — Vidare hörde man romanses ur Crusells Esdurqvartett för klarineit och stränginstrumenter: en särdeles melodiös och symmetriskt hållen komposition, hvari hvarje stämmma är genomförd på ett intressant sätt, ehuru klarinettpartiet är mest obligat. Hr Köbel (bi-! trädd af hrr Rande!, dAubert och Sack) utförde detta parti med ett delikat och behagligt föredrag, och det hela gafs på ett synnerligen vårdadt sätt. Man hade endast anledning att heklaga uteslutandet af verkets öfriga satser. — Hr Stjernström deklamerade Brauns ypperliga humoresk: Mitt konterfej med värma och känsla, dock tro vi att bans föredrag skulle vunnit genom något mera artistisk takt, något mera finess i nyanserna, hvilka nu föllo sig något tvära. — Dessutom hörde man af en ung pianist och tonsättare, hr Heintze, en sonat af bans egen komposition. Exekutionen var rätt vårdad, och kompositionen förctedde åtskilliga! ej oäfvet uppfunna motiver; dock tycks herr Heintze ännu ej ega det välde öfver formen, som erfordras för att med framgång arbeta il sonatstylen. Imedlertid bör man hålla hr H.!. räknipg för att han egnar studium åt en så . gedigen, ehuru svår satsart. — Slutligen nämna vi ock 2:ne tenorarier, ur Don Juan och ur Zampa, hvilka sjöngos af en musikälskare. Hr Fröberg hade den tillfredsställelsen att finna ej allenast ett mångtaligt auditorium, utan i de flesta fall äfven ett allmän erkännande af hvad hans fosterson så väl som de biträdande presterade. —U— ) Hvad som för tillfället kunde anmärkas vid hans eljest rena intonation, lärer egentligen härrört deraf, att hans violin genom någon förseelse ej varit alldeles rent stämd. YTTERLIGARE NÅGOT OM LANDSHÖDINGE-EMBETET I STOCKHOLMS LÄN. Redaktionen har ifrån en korrespondent på landet blifvit anmodad att meddela ett kostligt