Aftonbladet – 21 februari 1846, sida 3

inställelse den 45 Maj blifvit dem delgifven samma dag på morgonen. Wahlgrens broder hade doelz blifvit kallad först den 16 Maj. Förre polisuppsyningsmanren Sahlin sade, att f. uppsyningsmannen Baalack för honom omtalat, det han åsett hela uppträdet emellan Jäderin och Odia. Baalack, tillfrågad härom, förklarade att ban vidhöll sin förut afgifna berättelse, utan tillägg eller: förändring. F. polisuppsyningsmannen Holtzheidt berättade nu följande. En dag efter första förhöret i detta mål hade en polisuppsyningsman Sjögren anmodat Holtzheidt att gå upp i polisen, emedan polisuppsyningsmannen G. R. Spångberg ville tala vid honom. Holtzheidt hade efterkommit denna begäran, och då han i Polisen träffat Spångberg, hade denne frågat honom huru det förhöll sig med Jäderins mål, hvarpå Holtzheidt yttrat: bur så? Spångberg skulle då hafva sagt: Jäderin har ju emellan 40 och 680. vittnen, säkra karlar, och härnäst komma alla Odins vittnen att träda i häkte; men om du återkallar dina ord slipper du, ty Jäderin tycker att det är synd med dig, och det var ej en. uten flera gånger han sade detta åt mig i går afton; dessutom utgör det en tolf dygns vatten och bröd, eller, lät mig se, bara nio dygn och mista äram. Härpå hade Holtzheidt svarat: det jag har selt har jag sagt, och det har jag svurit på,. Då H. sedermera träffat Sjögren och för honom om: talat sitt samtal med Spångberg, hade Sjögren yttrat: ja, det var på lur baran. De sednast inkallsde och nu tillstädeskomna vittnena, simläraren Gustavi, sergeanten Ek, polisuppsyningsmannen Segerberg, f. polisuppsyningsmannen Engström och verkmästaren Larsson, fingo härefter sflägga vittneseden, och berättade, hvar för sig hörda: 1:0 Guslavi: att han en måndag i medio af Maj månad 4843 gått upp åt polisen, då han der utanför mött några polisuppsyningsmän, bland hvilka äfven upps. Carl Spångberg. På Gustavis fråga om: något nytt i polisen passerat den dagen, hade en af uppsyningsmännen svarat att Odin fått fuktel, en annan att han blifvit arresterad. För öfrigt hade polisbetjenterne yttrat sig härom både si och så. Några dagar derefter hade Odin träffat Gustavi, och då bedt honom höra efter huruvida nägra personer funnes, som skulle kunna vittna om gevaldigern Jäderins förfarande emot Odin. 9:0 Ek: att ban d. 15 Maj 1843 skolat närvara vid behandlingen af ett mål i poliskammaren, och af sådan anledning nämnde dag varit der; men att han under det han väntat på målets företagande oafbrutet vistats inne i sessionsrummet, och sedan hans mäl,-hvilket varit ett af de första som handlades, förevarit, hade han genast gått från polisen till vakten. Ek egde således ingen kännedom om det åtalade uppträdet. Han upplyste dock, att fr, plåtslagaregesällen Ågren — hvilken sagt sig hava i poliskammarens förmak åsett huru Odin villigt och utan tvång medföljt Jäderin till skrifrummet, m. m. (se vittnesmålet, infördt i A. B. för d. 3 dennes) — befunnit sig i sessionsrummet under den tid Ek var der, och att Ek sett Ågren, på samma gång. som E., gå ifrån poliskammaren något efter kl. 42 på dagen, och taga vägen åt norr. 3:0 Segerberg: att han den dag år 4845, då Odin satt inne i polisbetjeningens skrifrum, några gånger varit inne i nämnde rum; men att vittnet ej derunder hört eller förmärkt att någon gjort Odin förnär; ej heller hade vittnet hört omtalas att något ovanligt berörde dag i polisen förefallit. 4:0 Engström: att han, hvilken varit som vittne uppkallad i ett mål, som förevar den 435 och 16 Maj 1843, endera dagen sett att några polisbetjenter medföljt en man in i skrifrummet; men som Engström, efter sin utsago, aldrig är densamme, som är nyfiken på någonting, hade han icke tagit vidare kännedom derom. . 5:0o Larsson: att han en dagi början af år 1843, i poliskammarens lilla förmaksett en mansperson per force utkomma ur sessionsrummet och föras in i skrifrummet; hvarvid tillgått på det sätt, att gevaldigern Thomasson och en polisuppsyningsman hållit den nämnde personen uti kragen och sålunda dragit åstad med honom samt Jäderin gått bakom och skjutit på honom med sådan per force... Vittnet hade vid tillfället hört att den förfördelade skulle vara Odin. Om denne gjort något motstånd hade viltnet ej kunnat varseblifva, emedan mycket folk hvimlat omkring honom; dessutom hade polisbetjeningen med sådan fermete affört mannen till skrifrummet. Gevaldigern Jäderin yttrade något tvifvelsmål om detta vittne ifrågavarande dag, eller någonsin ens varit i polisen. i Målet förekommer äter, såsom förut är nämndt den 235 i denna månad. nn NE SA . a 1 JA AJ ns TR nn LA AR