Aftonbladet – 21 februari 1846, sida 3

och andra partibenämningar. Whig skall efter någras tanka vara ett skottskt ord och betyda whey (vassla — eller vattenblandad dryck), och tories förmenss hafva gifvit whigs denna benämning, för att antyda deras usla föda och hela partiets föraktlighet. — Andre upplysa, att i Skottland whig betyder ett slags mössa, hvaraf pamnet skall hafva kommit ). Somliga åter påstå, att ordet härleder sig ifrån Whiggamoors hvaraf genom sammandragning ,Whigs, uppstått), en klass af skottska formän. Tory är ett irländskt ord och betyder röfvare. Detta öknamn gafs redan Karl I:s kavaljerer och hofmän, emedan de gynnade och understödde irländska rebellernas härjningar och plundringar. Såsom förhållandet varit med många bioch smädenamn, blefvo sedermera dessa benämningar: Whigs och Tories, verkliga hedersnamn; folkpartiet och kavaljererna antogo dem sjelfva. Båda partierna betjente sig fordom af de våldsammeaste medel till hvyarandras förtryckande, men synnerhet voro tories alltid ytterst hårda och grymma. Både bland tories och whigs hafva alltid funnits adelsmän af de äldsta familjer i landet, dock höll större delen af de förnäma merändels med tories, som städse visade sig hätska mot felket, under det de adlige bland whigs nedläto sig till de lägre klasserna. Tories erhölto sedermera flera binamn, som häntyda på deras högtsträfvande stolthet, häftiga, skoningslösa och hämdlystna karakter. The violent torj — ihe vehement tory — the baughty tory — the daring tory — the old rank tory, äro ganska vanliga och stående epitheter, hvaraf whigs betiena sig. Whigs deremot; hvilka antingen äro af lägre härkomst, eller bestå af förnäma, som slutit sig till de ringare klasserna, föraktas derföre af de stolta tories, såsom gemena, och a vile whig) är alltså i detta afseende ett karakteristiskt och vanligt talesätt. : De tories, som öppet utgifva sig för hvad de äro, och icke hyckla allmän menniskokärlek, liberalitet och ett deltagande för folket, som de icke hafva, :pläga sjelfve anse sig för redbara, öppna och rättskaffens medborgare. A regular, downright tory (en redbar, öppenhjertig tory), hörer man dem ofta kalla sig, och de tro sig i detta härseende vara enda och egentliga innehafvarne af gammal engelsk tro Och redlighet. Då whigs, isynnerbet de förnäme bland dem, oftamot sin böjelse nedlåta sig till folket, så smäda torits dem såsom hypocrites (hycklare). ett skymford, hvilket aldrig fallit whigs in att begagna om tories. Tories och de konservative säga sig försvara sina gamla, historiska rättigheter, — de andlige af högkyrkan sin hierarki och sin tionde, — va!männen sin föråldrade valrättighet, — de stora godsägarne sin länsrätt, o. s. v.; och då whigs, de liberale och radikalerne löpa till storms emot alla dessa privilegier, betrakta sig tories såsom rättmälige ägare, och skylla whigs för rofoch vinningslystnad, kalla dem Robbers, (röfvare), och anse sig vid minsta tidsenliga eftergift, som de måste göra, för robbed of their rights (frånröfvade sina rättigheter). Redan den förut citerade fransmannen, som i början af förra århundradet skref whigismens och toryismens historia, skildrar whigs såsom egennyttiga och isynnerhet fala för mutor. Je blåme les Whig-, säger han, de leur avidit å genricbir et davoir fait du gouvernement une espåce de marcht. Men han glömde, att tories alltid voro beati possidentes, och derföre mindre i tillfälle att blifva frestade af bestickningar, De konservative vija bibehålla den gamla byggnaden med alla dess bristfälligheter, sådan den är; whigs deremot vilja delvis nedrifya och ombygga den, ja, många af dem önskå en total ombyggnad. Tories, hvilka ganska väl inse denna de liberales sträfvan, smäda dem derföre medskymforden : mordDTERMaren (incendiaries, firebrands), örstörare och ylikt. Tories, som alltid föra på tungan konungens gudomliga rätt, prerogativernes stabilitet och dylika storlåtiga fraser, erhålla derföre stundom al whigs binamnet Highfligers (högtflygande), hvilken benämning öfverhufvud i England tiilägges alla dem, som hylla öfverdrifna äsigter och grundsatser. Redan ifrån början af förra århundradet har man kallat dem så. Tories äro, liksom alla de, hvilka förskansa och försvara sig bakom gamla privilegier, på ett trångt område, särdeles ofördragsamme och egensinnige. Whigs, hvilka hafva större terräng, och hos hvilka, såsom anfallande, fråga icke kan blifva om eftergift, förebrå tories deras -oböjliga trots och egensinnighet, och till de förra stereotyperna kan man , äfven foga: a stubborn Tormw (en hårdnackad tory), eller the unbending Tories (de oböjlige Tories. ; Mr. Cize anmärker om sin tids Whigs, att de särdeles väl hade uppfattat meningen af sina principer och icke derifrån afveko, då deremot en stor del af tories endast blindt omfattade sina grundsatser, utan att betänka följderna deraf. Detta passade förträffligt in på den tidens tories och whigs, ty de sedmare hade då i sina händer, hvad de önskade, den urgamla fria engelska statsförfattningen, och stredo för protestantiska religionens bestånd, för Wilhelm af Oranien och sednoare för huset Hannover. I sjelfva verket voro då whigs de konservative, tories deremot angripare, och, man kunde väl säga, de destruktive; ty de voro böjde för katolska religionen, — konspirerade, för att införa utomlands vistande furstär, — uppställde grundsatser af ovilkorlig undergifvenhet och passiv lydnad, hvilkas slutföljder måste leda till utomordentliga förhållanden. I sednare tider har allt detta förändrat sig. Tories äro nu konservative och veta noga, hvad de vi!ja, nemligen status quo, hvaremot de reformerande whigs icke veta, huru långt de skola gå, och någre af dem icke eftersinna de vidtutseende följderna af sin liberalism. Häralf förklaras det binamn, som Johnson tillagt dem: bottomless whigs (grundeller bottenlösa whigs). Då tories, som förfäkta alla slags privilegier, allt gammalt ruttet, äro ense med högkyrkans mäktige prelater, och, för alt kunna äga desses bistånd, smeka hierarkien, med särdeles andakt och vörd