Aftonbladet – 20 februari 1846, sida 3

ljdermera hade enkan och dottern insomnat och tilln I bringat det öfrigasaf natten i ostörd ro. Först på t) morgonen märkte, dottren, då hon stigit upp för att tillaga kaffe, att. något ovanligt förefallit; Maria Lindström blef tillfrågad hvad som vederfaritshen-ne; hon svarade att-det vore ingenting. Men då, i anledning af ett yttrande af Lindström, det ien vrå af rummet stående diskämbaret undersöktes, al fanns deruti ett dödt flickobarn. Vid denna upp-skan, hvilken snart anlände, och började sitt värf med förebråelser till Lindström. Denna svarade lugat, att bon ingenting ondt gjort. Då hon sei hvilket hon först icke ville tro, syntes hon bedröfvad. Enligt barnmorskans åsigt var barnet icke tifullgånget, utan endast i åttonde månaden gammalt. närmare upplysas. Lindström är ännu sjuk och svag; efter hennes tillfrisknande: kommer polisförIbhör med henne att anställas: — Medan en bonde i onsdags e. m. uti sitt qvarter uppgjorde handel med en liten trasig pojke om tlsvafvelstickor, och för ögonblicket hade lagt sin I Iplånbok ifrån sig på bordet, påssade en annan pojIke på tillfälle att tillegna sig plånboken, hvilken I iunehöll 43 riksdaler, och smög sig dermed bort. lAfven kamraten aflägsnade sig. Då bonden saknade sin plånbok och misstänkte de begge pojkarne för tillgreppet, skyndade han att eftersätta dem, och några små hamnbusar, som han mötte, gåfvo Tsökte. Borden följde denna anvisning och anträffade pojkarne i deras bostad. Den ene af dem hette Johan Carlsson, är på 13:E året gammal och har redan tillförene varit agad med ris för olofligt tillgrepp; den andres namn var Edw. Wählström. I början rekade begge; men sedermera berättade Wåihlström, att Carlsson tagit plånboken och delat I med sig penningarne åt W., hvilken lemnat sin landel åt en annan pojke. Äfven Carlsson sjelf erkände gråtande sin förbrytelse, när han blef tagen i förhör af en fabrikör, åt hvilken hamförsåltfriktionsstickor, och återställde till bonden 2 rdr 36 skill. af det tillgripna, hvilket belopp Carlsson hade lemnat till sin mor, en illa beryktad qvinna. Vid polisförhöret vidhöll Wåblström sina förra uppgifter, men Carlsson ätertog sitt erkännande, och föregaf att fabrikör S. genom stryk tvingat honom att bekänna sig skyldig. Båda gossarne blefvo häktade. I. — En mansperson, vid namn Fredrik Herman Åkerberg, som sistl. måndag lösgafs ur RådhusI häktet, der han suttit i samma rum som häktade guldsmedsgesällen Scotenius, hade under sin fängelsetid vunnit bekantskap med S:s omständigheter, och begaf sig i tisdags till S:s hustru, till hvilken han framförde helsning från hennes man; med begäran att erhålla några kläder, som han skulle tillställa S. Hustru Scotenius trodde den föregifne budbäraren och lemnade honom ett par klädespersedlar och något penningar; men följande dag fick hon veta att Åkerbergs sänding varit falsk. Hon anmäde för polisbetjeningen det begångna bedrägeriet och beskref Akerbergs utseende, ty hans namn kände hon icke. Det lyckades att ertappa och gripa den brottslige; han nekade först, men under forslingen till häktet erkände han angifvelsen; de åtkomna kläderna hade ban försålt, och penningarne voro förstörda. Han förnyade sitt erkännande i polisen, och målet blef remitteradt till kämnersrätten. — Af en notis i Degbladet inhemteas följande nya upplysningar uti målet emot häktade handelsbokhållaren A. B. Wikner, tilltalad för det han från sin husbonde, fabrikören Lönpngren, sommartiden sistl. år olofligen tillgrep en betydlig penningesumma, hvarmed W. begaf sig på flykten, men blef i Hamburg ertappad och gripen. Sedan Kongl. Moaj:t, medelst utslag den 2 Dec. sistl. år, fastställt Svea hofrätts beslut, hvarigenom Wikner, som ansetts hafva gjort sig skyldig för första resan stöld, begången från husbonde; att böta sex gånger beloppet af det stulna med 24,969 rår och undergå uppenbar kyrkoplikt, men för det han uppbrutit annans bref och derutur tagit penningar vore förfallen till bestraffning af 9 dagars fängelse vid vatten och bröd samt 4 års arbete å fästning, således skulle i ena bot straffss med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt i Mariä Magdalenä kyrka samt derefter å någon kronans fästning ett år till allmänt arbete hållas, så förklarade W. att han med detta utslag icke åtnöjdes, utan ämnade att deruti i nådeväg söka ändring. W. lät ock den 3 nästlidne Januari inlamnpa en till Kongl. Möj:t ställd skrift, deruti han anför, att utslaget, i bvad det rörer stölden af penningar ur bref, grundar sig på W:s nakna bekännelse; att han i sin underd.-besvärsskrift belyst detta förhållande, med tillkännagifvande, det han, blygsam nog att upptäcka rätta förbållandet, å sig falskeligen bekände hela tyngden af den åtgärd, hvarigenom penningarne ur det ifrågavarande: brefvet blefvo förskingråde; och anhöll han derföre, att Kongl. Maj:t ville taga denna vigtiga omständighet i nådigt skärskådande samt hemställde derjemte, huruvida icke, vid sådant förhållande, resning i målet kunde i nåder bevilas, och således honom lemmnas tillfälle att sin okuld i denna del af saken inför vederbörlig domtol styrka. Skulle dock denna förmån icke blifva ionom : beviljad; bönföll han, att af gunst och nåd arda förskonad från det fästningsstraff, hvartill an är vorden dömd, eller att åtminstone det betämda allmänna arbetet måtte varda till tjenligt örvandladt. Den 46-:i samma månad och innan Kongl. Maj:t nnu hunnit att resolvera öfver berörde ansökning, nkom Wikner med en annan, derutinnan han, om förmäler sig. hafva fattat den föresa:s, att, efer undergången. bestraffning för sina brott, återä på den dygdiges och rättfärdiges bana och med ent samvete ville-återvända dit, likväl sorgeligen esinnade, att han-ännu begått ett brott, som icke ommit i lagens händer. Han ville derföre anläla och upptäcka, att, vid konditions erhållande os sin förra husbonde; fabrikör Lönnogren, hade an begått förfalskningsbrott, bestående deruti, att