Aftonbladet – 20 februari 1846, sida 1

Skön Aslög snmaror för foglar sätter Och lagar af dem många goda rätter. Vid sådan stilla och enformig lefnad Försvann en tid uti ro och trefnad. Nu blef skön Aslög så krympt om sitt hjerta, Hon föder en son med ångst och smärta, Med saliga känslor Orm honom trycker Till klappande bröst och skörtet rycker Af vapenrocken att deri binda Den lila i mörkblå sammetslinda. Så lägger han honom på modrens arm, Som ömt trycker pilten till moderlig barm. Då inträder genom loftets dörr En högvext, ståtlig och allvarsam fru, Ej hennes like de skådat förr. Hon helsar med värdighet båda tu: J bott här nu i månader fem, pOch aldrig j sett mig i någon af dem; Men nu här finnes en hednisk man ) Nu tryggt jag eder besöka kan., : Af skräck skön Aslög blef dödligt blek, Hon fruktade onda makters svek. ,Räds ej för mig, och fatta du mod, Jag är mot er både huld och god, ,Med tacksamhet vill jag löna dig, pFör att du salen vaktat åt mig. ;Här mån j lefva i frid och ro, Blott lofven mig på ära och tro, Att aldrig korset i salen teckna, pOch aldrig nämna, då jag är här, Det namn, för hvilket jättarne blekna. Då skolen j vara mig hjertligt kära, hJag bjelper hvar gång ni hjelp begära, Jag hvarje fara skall från er vända, Och tröst och hjelp i bekymren sända. Biott Guri Kunnen ni nämna må: ,Och bjelpen skall blixtsnabb hos eder stå. ) En hednisk man: Det odöipta barnet.