Aftonbladet – 20 februari 1846, sida 1

FEMTE STYCKET. Orm och Aslög beträda Guri Kunnans ö. De upp täcka der hennes slott. Lefva der ensamme Aslög föder en son. De få besök af Guri son upplåter till dem fritt bruk och nyttjande af ör och slottet under vissa vilkor. Skön Aslög så sjuk och modfälld var, Orm Ungersvän henne i famnen bar Till lands att slumra i ro och frid I morgönsolen så varm och blid. Vid stranden han tillgång på musslor har, Ur foglarnes nästen han äggen tar, Och sedan af flinta och hårda stål Han tvingar fram gnistor och tänder ett bål Och reder åt Aslög en läcker rätt. Hon vaknar munter och frisk och lätt; Så tacka de Gud af bjertans grund För tröst och bjelp uti nödens stund; Sen njuta de glada tillsamman Den måltid med fröjd och gamman, Nu lyster dem hvila i rosenluad. De gå i den sköna aftomstund Till skogen, i hand de bålla hvarandra. Och som mellan rosor och liljor de vandra De skåda ett slott vid skogens bryn, Som stitligt höjde sitt tak mot skyn. De vilja beskåda detta hus, Och träda i salen hög och ljus, Men ingen husbond och husbondqvinna Och ingen tjenare de der finna. På bordet låg duken, hvit och fin, I sillverhorn stodo mjöd och vin, På loftet en brudsäng, hög och god, Af björnoch vargfällar bäddad stod. De stadnade qvar den aftonstuad, De sofvo om natten en ljuflig blund; I flere veckor i slottet de lågo, Men ingen lefvande själ de sågo. Nu vändes till stranden Orm ungers äns fjät Alt finga dem fisk med not och nit.