Aftonbladet – 19 februari 1846, sida 3

Af fröjderop gungar nu högan borg, Och alla förgäta klagan och sorg! Hvar sven ses skynda, som hän kan bäst; Att betsla och sadla sin vapenhäst. x Orm slumrir än sött vid Aslögs sida, — Så säll och lyeklig är ungdomens vår — I sömnen -han glömt hvad de nödgas lida, Än bar han ej fyllt sitt tjugonde år. Men Aslög, sjunken i sömnen söt, Nu tyckes så svåra drömma; Hon vaknar ech ögat ej .mera slöt, Den drömmen hon ej kan förglömma: Hål är du till svarta trollet såld; Skall det nw-dricka!ditt hjerteblod, Mig har det förrådt i min faders våld, Som är mig ej huld eller god: Vak upp, vak upp uti-Jesu namn! Förrn döden dig trycker i kylig famn. x Orm vaknar så qvickt ur ljuflig blund; Hvi väcker du mig i midnatts stund? Jag drömde i höga salen jag satt, Der var både fröjd och gamman. Och skalderne sjöngo vid skämt och skratt, Medan hornen de tömde tillsamman: Hell dig, skön Aslög, Orm Ungersväns brud! Hell dig, Orm ungsvän, i riddareskrud. I midnattsstund, Mellan klippor och grund, Öfver villande sjön, : Till ensliga ön, Från riddare vreda, Från trollen de leda — Du frälste dock mön. I ångst och bekymmer svann ungdomens vår, Men lyckan dig famnar i mandomens år. Din fader så värdigt reste sig Från bögsätet opp, tog mig i hand, En kedja af guld han räckte mig, Då ropa du mig ur drömmarnes land: ; Kom! skyndom oss strax till din faders borg, Han trånar och.tynar af bilter sorg; Han fomntar sin dotter, vår flykt förlåter, Och så få vi lefva i lugnet åter. — Nej! sade Aslög, din dröm är ej sann,