Aftonbladet – 19 februari 1846, sida 2

Vid öl och mjöd och harpoklang god, Vi dagen med fröjd vilja ända; Så stöten i hornen med lustigt mod, Åt borgen tillbaka vi vända. TREDJE STYCKET. Orm och Aslög söka sig uppehållsort i en grotta. De lefva. der öfver vintern, men upptäckas af en svän. De hafva märkliga drömmar. Gunnar söker dem. De dölja sig, men komma i lifsara, hvarifrån de underbart frälsas. De fly till sjös. Vid Töndeln höjer ett berg sin spets, Dit morgonsolstrålarne ila, I dalen-om bergets fot i krets De kyliga dimmörne hvila; Der finns en håla, till längd och bredd, Ofantlig, af jättehand beredd. Der sutto de jättar fordom tillsamman Och drucko ur guldhorn med lust och gamman;, Allt till Sanct Oiof kom hit till nord, Och tryckte de jättarne ner i jord. Den groöttans golf var af marmor hvit, Slät och polerad med omsorg och flit; Guld tycktes i taket icke tryta, Kristallen i väggarne syntes bryta Sig emot ljuset som stjernor små, Det var så herrligt att se uppå. Den grottan var känd äf Orm Ungersvän, Dit förde ban nu sitt hjertas vän, Och der uti endrägt, kärlek och ro, Den långa vinter de sammänbo. na LJ Nu sprider vårsol sitt blida sken, Och fogeln qvittrar på grönskande gren, Orm sitter med Aslög en morgonstund Försänkte uti en ljuflig blund, Vid klippans ingång på mosslupen sten, Och morgonrodnan framblixtrar ren. x LJ Hvad plaskar så sakta vid grönan strand? Hvem hissar sitt segel vid Töndelns land? in sven, som seglsr med båten lätt, Och lyster att fiskarne fånga, Han lägger ut nät på fiskaresäit, Allt med de linorne långa. jch sedan han roligt i baten siter,