Aftonbladet – 18 februari 1846, sida 1

gonting högst opassande, som ej-kunde anna än väcka förvåning och löje: hän sprang nem ligen fram till mamsell Galath och föll på kni för henne — icke på ett, utan på båda knän: — en maladresse, hvartill han i ett sansad tillstånd ingalunda skulle gjort sig skyldig, oct som i sjelfva Brackköping väckte sensation Han fattade den skönas, den tillbeddas händer såg. upp i hennes förtjusande ansigte och suckade: så många ack och 0, som han kunde hinna, innan hon, rodnande och förlägen, drog sina händer. tillbaka, samt befallte honom stiga uppy för att dansa mazurkan. Huru outsägligt serna hade icke vår häradshöfding nu velat lägga sin. arm: kring mamsell Trippelstedts lif, denna smärta ranka, hvars stöd han, under en hel, lång, himmelskt lycksalig framtid, skulle få blifva; men — 0 vel — hon kunde icke maunrkan och häradshöfdingen var således tvungen att dansa med mamsellen som varit i Westerås, den -.enda, hvilken egde något slags ide om den ör Krusenqvist så lyckliga dansen. Liksom af.onen förut, var detta hedervärda herrskap älven nu det enda mazurkadansande paret, och man må förlåta häradshöfdingen, om han danade mind:e väl, i det tillstånd af själsfrånvaro och glädjeyrsel, hvaruti, han befann sig. Vi böra äfven förlåta de förvånade och förjusta Brackköpingstoerna, hvilka med öppna munnar stodo och betraktade det dansande pafet, alt de, bländade och hufvudyra, som de voro, helt och hållet glömde den stackars löjtnanten, bvilken af bäradshöfdingen blifvit pslasen ur brädet,, som en.af den goda stadens herrar uttryckte sig. Man lemnade honom helt