Aftonbladet – 14 februari 1846, sida 2

—22 XCTFNS OO mm sta afsättningsorter för bräder. Vi få der tic marker och åtta för trettontums, notabene om de äro halfannån: tum tjocka 7 Aldrig har Rachel, från tiljorna af Theatre Francais, slungat en blick af djupare förakt, än den damen i svarta klädningen lät falla på Vår beskedlige trähandlare, som Också genast, för att dölja sinförlägenhet, framtog daguerrotypbilden; och med mycket nit förtsatte den gamla jemförelsen emellan sig sjelf och porträttet. Troligtvis ansåg nu Apollo di Belvedere ögonblicket vara inne: för att uppträda; Alla andra voro slagna ur fältet. Han ensam kunde möjligen ha någöt kopp om framgång hos amazonen. Han nalkådes derföre och yttrade till henne i den docefande ton, som galenskaper någon gång älskår antaga: Phebus kör lingsamt i dag. : Ännu dröjer det länge, innan häns fålar trampa Zenith OC käk Detta var någonting i mamsellens genre. Hon svarade också ganska förekommande: Hanhar ju helt nyssslitit sig ur Auroras armar. Man går aldrig fort, då iman går från en älskariniia. Ni bar således älskat, mamsbllb var den djerfva och besyrnerliga slutsats, som den vridne tillät sig draga af detta yttrande: Mamselln sände en tårfylld blick kring rymden. Mamselly fortfor den Belvederiske Apollo och tog plats vid hennes sida, då skall ni också känna medlidande för mitt olyckliga öde. Jag är skiljd från min plats: Jag irrar, landsflyktig, kring verlden. nd Ah! en son af Pohlen! tänkte matmsellen. Jag hadeen :ganska lysånde posiflor. Dot har man beröfvat mig, Jag hade eti namn.