Aftonbladet – 13 februari 1846, sida 3

inför honom tvista om en egendom, som der ena länge innehaft. och disponerat till största delen; under det han gifvit den andra hvad här behagat af afkastningen, ehuru den andra i sjelfva verket har rättmätiga anspråk på tre fjerdedelar deraf. Hvem skulle ej då anse orimligt om domaren, för att kallas partifri, antinger undvek att utsäga sin mening, eller, om ändtligen ett domslut skulle fram, ville medla emellan den enas rättmätiga anspråk och den andras orättmäliga, samt säga så: visserligen har, enligt lag och billighet, ena parten rätt men det vore alltför hårdt, om han skulle helt och hållet gifva med sig; för att vara opartisk. förklarar jag således härmed, att den, som har rätt till tre fjerdedelar af egendomen, blott får inträda i besittning af hälften, emedan den, som har orätt, redan innehaft densamma i så och så minga år? Hvad skulle väl det allmänna veltet säga om: ett sådant domslut? Men är det väl i sjelfva verket ett annorlunda beskaffadt man vill framkalla, då man yrkar, att regeringen bör sammanplocka litet af hvarje partis meningar. En vidare orsak till yrkandet, att Regeringen bör vara partifri, härrörer derifrån, att man anser alla partier hafva orätt, och ser uti dem endast fiender till landets lugn och trefnad. Att detta beror på en förvillelse om begreppet, och att hvarje omfattande af en mening i sjelfva verket är detsamma som att taga ett parti, är redan visadt. Hvarje utveckling af folkets lif, således också hvarje ifrågasatt reform kan framkalla partier. Att fördöma dem innefattar följaktligen förkastelsedomen äfven öfver sjelfva utvecklingen. Annu; ett skäl, hvarför man anser Regeringen böra vara pärtifri i fråga om reformer, är, säger man, att tiden derför icke är tjenlig, så länge partierne strida med hvarandra, hvarföre mar miste afvakta lugnare tider. Men dessa lugnare tider — tror man verkeligen, att de skola komma, innan de reformer, som en dagligen växande majoritet påyrkar, blifvit genomdrifna? Tror man verkligen, att de stora partierne försvinna ienan deras rättmätiga fordringar blifvit tillfredsställda? Må historien härom rådfrågas, som vet berätta, alt stora ider, som uppstå i vetenskapen, och som hafva stöd i förnuftet, aldrig dö, och -att partistriderne först då upphöra, när de reformer, hvilka påyrkas såsom en slutföljd af dessa ider, blifvit genomförda och iderna sålunda försökta i illämpningen. Vi kunna i detta afseende fästa våra blickar på en vigtig, hos oss nyligen gewomförd reform, den lika arfsrätten nemligen. Huru länge räckte striden derom? Jol! just å länge, tills frågan var genomförd? Härmed oro striderne slutade, sedan nermligen glädjeopen på ena sidan och några harmfulla, men skadliga känsloutgjutelser från den andra förlingat. Sedan saken var afgjord, fick samhälet. således lugn för denna fråga, och de par-: ier, som derom stridt, skola, så vidt denna råga angår, icke vidare låta höra af sig. Såj år det, när de rättsenliga idgerna segra; huru :! et åter går när man försöker qväfva demj. erom tala andra historiens-blad — biad fak 1 de af blod och tårar: 8 Det måste sålunda icke hänga så rigtigt till-!1 mmans med det der ropet på partifribet. t ordom hade icke heller de, som nu ropa på? rtifrihet, det minsta att invända, då Regerinn: satte kotteriintressena framför majoritetens. !? anske kommer: ock nu hela talet ifrån en ing, att Regeringen, om den skulle taga sitt! n rti, svårligen kan, med de löften den redan!y. (vit, undgå att ansluta sig till majoritetens!b rdringar. 0 sl