Aftonbladet – 13 februari 1846, sida 1

alstera af vår konstflit. Freden har skapat icke blott nya kommunikationer, utan äfven vigtiga fabriksintressen hos andra folk. Såvida vi skola kunna bibehålla det företräde, vi hittills egt i handelsväg, så är det af största vigt, alt vi ej försumma någon af de fördelar, genom hvilka ensamt detta företräde kan betryggas. Jag hyser den fasta öfvertygelsen, att öfverflöd och låga priser på lifsmedel är en af de bufvudfaktorer, genom hvilka vårt företräde i handelsoch fabriksverksamhet kan upprätthållas. Huset skulle möjligen kunna säga, att ändamålet med de förändringar jag nu föreslår i tull-lagstiftningen, är att smickra vinningslystnaden och dem, som blott vilja samla penningar. Men det är icke på sådana grunder, jag fotar mina förslag. Jag tror att tillvext i rikedom, d. ä. kapitalernas ökande, är ett af de medel, genom hvilka vi blifva i stånd att bibehålla den öfverlägsenhet vi så länge innehaft i handelsverlden. -Men jag har tillika sökt visa, hurusom öfverflöd på lifsmedel och tryggandet af detta öfverflöds varaktighet — hvilket är hufvudsaken — leda icke blott till kapitalernas förökande, utan lätta äfven direkte de allmänna bördorna, derigenom att statsinkomsterna tillvexa; men framför allt bidraga de till sedlighetens befordrande, genom minskning af frestelserna till de brott, hvilka härleda sig ifrån fattigdom och elände. : Jag uppmanar derföre Huset att gilva sitt bifall till hvad jag föreslagit, icke på grund af den inskränkta åsigten att principen för dessa förslag sammanhänger med hopandet af rikedom, utan ur vida högre syppunkter. Betungade såsom vi äro af dryga skatter, och angelägne om upprätthållandet af statens kredit, måste vi söka rätta källan till ökade statsinkomster i stezrad komfort och ökad smak för lifvets beqvämligheter, d. v. s. uti den osynliga och frivilliga beskattning, som uppkommer genom en ökad konsumtion.