Aftonbladet – 12 februari 1846, sida 2

brottning hade hr Laroche nedlagt Pierre p hans hyfvelbänk ... Pierre. Ni gör mig illa. Hr Laroche. Jag vet det. Pierre. Desnoues; hjelp mig. Hr Laroche (till Desnoues). Rör du dig u fläcken, så får du detsamma (till Pierre, mec ett slag); betalar du mig? Pierre. Hjelp! Jag slet sönder mig på hagtornstaggarne. Hr Laroche. Betalar du mig? Pierre. Uslingt... Hr Laroche. Betalar da mig? Pierre. Han stryper, han mördar mig... Hr. Taroche. Betala! Pierre (med halfqväfd röst). Ja...släpp.. Hr Laroche. Hvar? Pierre. Der ..i draglådan . tag .:. släpp .. Hr Laroche (släpper honom och tager pen ningarne). Ser man på, nu tar du räson. Pierre (sjunker ner på en stol). Jag är halfdöd Sent omsider befriad ur min häck, ville jag nu lindra hans plågor, då jag icke förr kunna skynda till bans hjelp; men nu följde på stri den en den mest besynnerliga, för att icke säg: komiska scen, jag sett. Hr Laroche, sedan han väl annammat pen ningarne, hade nalkats den stånkande Pierre. hvars ansigte var alldeles mörbultadt. Har betraktar hörbit och, öfvergående helt hastig til en tor af djupt och faderiigt medlidande utbrister han: Min stackars gosse, så du äl! tilliyga I! Pierre. Jag är tilllatetgjord. Ze Taroche. Väntal.,. Väntat... Jag skal