Aftonbladet – 10 februari 1846, sida 3

BLANDADE ÄMNEN Första officiella underrättelsen om förföljelserna mot de polska nunnorna i Ryssland. De mycket omtalade förföljelserna emot den polska abbedissan Mieczyslawska och hennes nunnor erhåller i detta ögonblick ett nytt vigtigt bidrag genom tidbingen UUnivers,. Påfven har sjelf låtit abbedissan undergå och beediga ett strängt förhör, hvilket begynte den 8 Nov. och slöts den 6 Dec., och protokollet häröfver har nu på den hel. fadrens befallning blifvit tryckt. Eburu den berättelse, som abbedissan, så fort hon kommit i säkerhet på tysk botten, förliden sommar aflade om de utståndna förföljelserna, varit införd i denna tidning, vilja vi likväl, till kompletterande af densamma, införa det vigtigaste af hvad som förekommit under det sednast hållna förhöret. Förföljelserna emot S:t Basilii kloster i Minsk begynte sommaren 4838, då biskop Siemaszko i början skriftligen, men derpå muntligen, under hotelser och lysande löften, sökte förmå abbedissan att öfvergå från den katolska till den grekiska kyrkan. Nunnorna tillbakavisade med beslutsamhet dessa försök och förehöllo sjelfve sin fordne öfverherde i mycket eftertryckliga termer hans affall. Han svarade, att Kejsaren gaf dem tre månaders betänketid för att välja mellan besittningen af deras närvarande egendom och monarkens ynnest, som ännu vidare skulle utsträckas, och de siberiska grufvorna. Knappt inbröt den tredje dagen — så berättar abbedissan — förr än Siemaszko, beledsagad af civilguvernören i Minsk, Uszekoff, och en beväpnad trupp, kl. 5 om morgonen, sprängde klosterportärne och inträngde i det ögonblick, då vi kommo ur våra celler för att begifya oss till koret. Soldaterna kastade sig framför dörrarna till cellerna, för att tillspärra för oss denna tillflygt. Vid anblicken af den hotande faran samlade sig alla systrarna kring mig. Det var en fredag. pHvart gån J? frågade Siemaszko, strängt. Till meditationen. — Till meditationen, — återtog han, skrattande, och fortfor derpå: På H. M. Kejsäfens befallning har jag heviljat er tre månader, ren jag kommer redan på tredje dagen, på det att det onda icke måtte blifva värre. Det sista ögonblicket af er frihet är kommet; ännu kunnen I välja mellan lyckan och arbetet i Siberien., — Vi välja det bättre: heldre siberiskt slafveri än förräderi emot vår herre Jesus Christus och hans ståthållare Påfven. — Vänta bara litet; då jag med spöniog afklädt eder den hud, hvaruti j blifvit födda, och betäckt edra ben med en annan, då skolen J väl blifva böjligare. Alla systrarne utstötte ett skrik af ovilja, och vi förnummo tydligt systern Wowrzekas röst: tag vår bud, vårt kött, slå sönder våra ben, vi skola förblifva vår Frälsare trogna. — Efter dessa ord gaf Siemaszko soldaterna befallning att drifva ut oss; han hädade rysligt och utropade vildt emot mig: O blod af en polsk hund! blod afen Warschauhund! Jag vill slita tungan ur dig! På abbedissans böner och oaktadt biskopens motsägelse, tillät den mera mensklige guvernören de olyckliga qvinnorna att för sista gängen annama det hel. sakramentet i Kyrkan: De voro 35 till antalet, men endast 34 blefvo af soldaterna utdrifna från kyrkan. En nunna hade dött af smärta. Nunnorna fördes från Minsk till Witebsk, dit de äfven genom guvernörens tillåtelse fingo medtaga ett krucifix af trä. Efter sju dagars qvalfull mårsch hunno de till Witebsk. Vi anföra här åter abbedissans ord: Uti Witebsk ställdes vi under en protopöp eller öfverherde öfver ett kloster af schismatiska nunnor, som kallas Czernicer, (d. v. s. svarta nunhor, efter drägten), och åt hvilka man sex månader före vår ankomst inrymt Basilianernunnornags i Witebsk kloster. De hade blifvit ditförda från guvernementet Jaroslaffvid Don; de voro råa qvinnor, till största delen soldatenkor, dem vi hvarken sågo bedja eller arbeta. De tillbragte dagen med att sjunga oanständiga visor, grälade och slogos, ibland -ända till dess blodet flöt, eller ryckte af hvarandra håret. Dess priorinna eller Igumena, som bar ett slags krokig staf i handen, dömde efter dylika scener vanligtvis de skyldige till talrika knäböjningar framför sig och till penningeböter, hvilka användes till. inköp af bränvin, hvaraf alla drucko till dess de blefvo besusade. De dagliga dryckeslagen slutade med råa sånger och hurrningar till kejsar Nicolai ära, På detta sätt frigjorde sig Czernicernunnorna från skyldigheten att dagligen bedja för zaren och hans familj, hvarföre de månatligen erhöllo till sitt underhåll 7 silfyerrubler af regeringen. Vi funno dessa Czernicernunnor i det kloster i Witebsk, som förut tillhört Basilianernunnorna, och hvilkas förföljelser börjats sex månader före vår. Utdrifna ur deras hus, hade våra goda systrar blilvit hopträngda i några fuktiga och kalla rum i ladugården, der de, blottade Hå allt af Czernicernunnorna begagnades till de