Aftonbladet – 9 februari 1846, sida 1

asta en blick emot dörnen — den öppnades detsamma och — häralshöfdingen steg in. flan kunde väl aldrig konma olägligare! — Det -behöfves--i--saming ingen ovanlig skarpsynthet, för att genas, vidförsta påseendet, upptäcka, om en ung man kommer från Stockholm. Att det var drekte derifrån, som hörådshöfdingen nu anländ, syntes först och främst på den remarkabla ralsduksknuten, sedan . på handskarna och hel den öfriga kostymen, samt ändtligen på den säkra, alldeles oförskämdt säkra hållningen. Hradshöfdingen stannade nu, efter en flygtig, gnerell kompliment, midt på golfvet, satie en lien subtil lorgnett i kläm emellan näsan och öonbrynet och mönstrade med n satirisk blic! och under. ett sarkastiskt leende det i sitt anttes svett polkande sällskapet. Stutligen, då ba märkte, huru alla med frågande och äfven nåot botfulla miner betraktade honom, utropad han, alltjemt försmädligt skrättände: i — Mitt berrskap, hvat är det väl ni gör, hvad tar ni er till? En herre, som tycktes vara mycket säker på sin sak, svarade utan btänkande: — Vi polka! l — Polka! återtog häradsöfdingen, — polka? — Nämn ej ännu en gåg detta ord, i fall Brackköpings anseende liger er det minsta om bjertat.: — Veten, att pokans tid är förbi, oåterkalleligen förbi! —En bal med polka skulle numera, för den bilade verlden, få anseende af en ygesällbal. —Ja, det finnes icke mera någon polka, på så höjd en liten polketta. — Polkan är för ewgt landsförvisad från hela det civiliserade Eurpa, och det kan också vara en dans lagom nog ör indianer och hot Itentotter. Drottning Victcia har förbjudit hvar enda fot i sina trenne bknungariken alt gör: I ett enda polkasteg, I bris är polkan syne tinym med cancan, i Berlin är hon förfallen un